Stadionproblematiken – den ultimata lösningen

Det är en gordisk knut med malmeitiskt uttal – den ärevördiga, åldrande Malmö stadion, den lika vackra som vittrande vita betongkolossen ritad av Sten Samuelssons arkitektkontor inför VM -1958.

Vad fan ska man göra av den nu när spelarna flyttat och publiken alltid kan räknas för hand?

I supporterkretsar har man redan börjat tala om ”hon” och ”henne” nu när hon ligger närmast orörd och vilar i skuggan av det nya, svarta bankfortet. Ett ”ålderdomsboende” – fullt av historia och minnen.

Det bästa är väl att riva Stadion och bygga bostäder där. Det är en av de få saker som behövs i Malmö. Det fungerar varken som simhall eller konstmuseum, de två andra saker som behövs. River man inte, lägger man inte tak över hela anläggningen? Då kan jag inte tänka mig annat än att man koloniserar Stadion.

De många, branta läktaravsatserna kan knappast  förvandlas till annat än världens häftigaste koloniträdgård –  en ännu ganska oexploaterad, men ständigt växande marknad.

Fast ”taket” måste väck och sitsarna får ersättas med originalets ribbbänkar i trä så att det regnar igenom och man får en riktigt drivbänk. Och man måste inte odla ris. Däremot hade det varit lätt att kontrollera så att ingen odlar marijujana där

På det här viset skapas ett agro-vertikalt kollektiv världens aldrig tidigare skådat. Och man kan gå omkring och beundra tusentals andra kolonialister. Gemenskap, autenticitet, grön framtid e t c – alla de nya , fina orden är redan på plats. Och vilken rotverk/nätverk där hade kunnat skapas.

Om man får fem meter ( motsvarar åtta sittande) för 5000:- per år och kapaciteten är ca 30 000 ( ståplats komplicerar beräkningen lite) så skulle man ändå ta in sisådär 20 miljoner per år bara på läktarna.

Och i mitten bevarar man gräset och målställningarna, låter det gro och växa skuggiga träd rakt på mittplan. Där skapas ett slags grönskande utomhusfotbollsmuseum för MFF (och delvis IFK och Sv, landslaget och VM- 58) Många interaktiva detaljer, (straffläggning på deltidsarbetande kända målvaktstränare, kalla omklädningsrum med linimentstank, Trocadero-läsk i träback, skruvdubbsljud på asfaltunderlag, man t o m ska man kunna få slå jordkokorna av fotbollsskorna och putsa skorna på tåhättan). Detta plus rejält nördig fotbollsinfo om allt mellan gräsrötter och Lux-krav.

Världens första totalfotbollsmuseum!!!

Alternativ skippar man koloniträdgårdarna och gör konstmuseum och utomhusteater av huvudläktaren och så får kortsidorna bli världens första levande dokumentärmuseum för supporterkultur. En sektion för varje land med utmärkande ståplatskultur. Och en restaurang där man kan äta allt från sydafrikanska fotbollskorvar, till engelska pajer och spanska smånötter med skal. Och bara öl och läsk.  Och här skulle Idrottsvetenskapliga institutionen och norra Europas bästa supporterforskare få full akademisk frihet.

Nu är det här en ganska småradikal idé (speciellt det där med ”akademisk frihet”)  och kanske är inte Malmö moget för det än men dess tid kommer. Säkert. Det gäller bara att vara först! Att våga!