Så löser vi domarkrisen i svensk fotboll

Jag vill ha Collina men får Magnus Ahlén och Sven-Martin Åkesson! Jag är besviken!

Vad ska vi göra med domarna? Det är ett problem som alla berörs av. Ibland känns det som om många domare genom fotbollen tar revansch för att de alltid blev valda sist som knattar och inte kom in på polishögskolan. Det är förbannat trist och tråkigt.

Det förstör vår fotboll – spelarnas, tränarnas, publikens och domarnas. Jo, domarnas också för kritik smittar. Har man sett några rättshaverister med pipa är det lätt att det börjar gnällas även på de kollegor som gör ett bra jobb men som naturligtvis, likt alla inblandade, inte är hundraprocentiga.

Det enda sättet att lösa problemet är att göra domaryrket mer attraktivt och börja rekrytera killar och tjejer med gedigen spelarerfarenhet. Vi måste förändra attityder och roller. Så länge domarna fortsätter att sticka huvudet i sanden så kommer det var svårt att rekrytera bra domare. Den dag en stolt, duktig, klok och medietränad domare stiger ut ur domargarderoben, då  börjar förändringen. Sedan har jag inget emot att bra svenska domare blir rika på sitt yrke, det borde var självklart omd e är duktiga.

Istället för att satsa miljoner på femsiffriga ersättningar, höga löner till mediokra yrkesutövare, sydafrikaresor och internutbildningar borde SvFF och SEF lägga mycket pengar på att rekrytera nya domare. Och det är inte gamla domare som ska rekrytera de nya – impulserna och intresset måste skapas av andra, t ex f d spelare och aktiva tränare.  Jag kan t o m tänka mig att en del av arvordet ersattes av ett prestationssystem där tränarna är involverade. Det skulle öka respekten mellan dem.  Men istället inför SEF en regel som säger att tränare som visas upp på läktaren inte får deltaga på presskonferensen.

Det är faktiskt så korkat att man inte tror det är sant, en rättspedagogik hämtad från Gamla Testamentet. Det enda rimliga vore istället att alla kom till presskonferensen; alla tränarna och domaren. Då kunde man diskutera och förklara. Det är mötet och samtalet i den fria luften inför många vittnen som ökar förståelsen och respekten – inte att låsa ute tränare och att domare låser in sig med matchdelegater och sedan vägrar kommentera sina insatser. Det skapar ett internt matyrskap som ingen är betjänt av – inte ens domarbasen  Bosse Karlsson och hans sekteristiska tänkande.

Problemet är med andra ord varken Magnus Ahlsén eller Sven-Martin. Problemet är Bosse Karlsson ( symboliskt menat). Problemet är det konservativa och rigida tänkandet hos beslutsfattarna i svensk fotboll. Och med tanke på hur man misslyckats med nästan allting annat på elitnivå  (utom att sluta lukrativa TV-avtal) är det inte konstigt att man misslyckas även med att hitta människor som kan leda fotbollsmatcherna.