Bristen på svenska ytterbackar

Det fanns en tid då det flödade av ytterbackar för svensk förbundskapten. Det yttrade sig till exempel i VM-94 med Rolle Nilsson och Roger Ljung. Klassspelare. Stefan Schwartz var inte ens västerbacksreserv…

Jag har en känsla av att Sverige haft bra ytterbackar sedan 60-talet. Sedan Hasse Selander debuterade 1966, Roland Grip, Jörgen Augustsson, Roland Andersson och debutpensionären Janne Ohlsson.

För tio år sedan fanns bara högerbackar, inga vänsterbackar. Ett tag fanns det enbart mittbackar i svenska landslaget ( som VM-matchen mot Argentina -02 med Mellberg som högerback och Lucic till vänster…). Sedan , sex  sju år tillbaka är det högerbackar som saknas. Det var t o m så akut brist att Erik Wahlstedt var med i EM-truppen 2004 – en av de märkligaste trupputtagningar någonsin, oasvsett land och mästerskap.

Alexander Östlund var snabb men vårdslös både med boll och position. Mikael Nilsson gjorde ett bra jobb i många år men var inte lagets tyngasta pjäs. Och inte en naturlig ytterback utan snarare en oerfaren mittbackskropp som spelat ytttermittfältare halva livet.

Sebastian Larsson är också en nödlösning. Det spelar ingen roll hur mycket spelförståelse och attityd man har skaffat sig i nästhögsta engelska serien – som ytterback måste man t ex sätta fötterna rätt – annars blir man överspelad lika ofta som Larsson blev i går. Det krävs alltså rutin.  Mikael Lustig känner jag mycket för men han är inte tillräckligt snabb. Kanske kan man kompensera det med rutin om några år men han är inte EM-kvalbacken till höger.

Istället innehåller truppen nu Safari och Wendt och Dorsin och Martin Olsson – det är FYRA vänsterbackar men ingen naturlig, bra högerback.

Kollar man allsvenskan blir man inte direkt upphetsad över högerbacksmaterialet. Ulrich Vinzents är kanske den bästa och hans är dansk. Markus Holgersson är en omplacerad medioker mittback. Erik Lund – nej det är blott en ny Adam Johansson. Ekunde i Gais är en bra mittback som i brist på spelare tvingas semiförnedras till höger. Jag söker, finner inget.  Ja, möjligtvis Chebba Keasey i Djurgården. Han har fart och teknik och attityd. Kan säkert bli väldigt bra i rätt lag med rätt tränare men han lär aldrig komma någonvart i ängsliga, underpresterande kaosklubben DIF.

Jag vill se fler klubbar som omskolar unga snabba inte alltför effektiva forwards till högerbackar. Ge projektet en eller två säsonger och en ny landslagsback är säkert född.