Varför är kollektivismens Sverige svagare än individualisternas?

När jag skriver det här känner jag svaga olustkänslor – som om en ”moderatjävel” bakom mitt höra håller på att förråda det jag tror alla mest på; den gemensamma viljan, att man måste vara minst två för att åstadkomma något. Alltså – jag föredrar lagidrotter i 95 av 100 kanaler!

Så istället för vulgärpopulistiska argument från SAF:s 80-talskampnaj ”Satsa på dig själv”  presenterar jag här fakta:

Sverige är numera bättre i individuella idrotter än i lagidrotter. Allra, allra bäst är vi när individuella idrottare tillfälligt samlas i små lag. Typ Davis Cup, olika lite aparta lagtävlingar i golf, nationstävlingar i pingis-VM och -EM, OS-trupper i friidrott, stafetter i Vinter-OS (har säkert glömt något).

Vi är inte lika längre framgångsrika i lagidrotter. Tough shit men så är det.  Delvis beror det på att de olika försprång vi tillskansat oss genom (fred, hög levnadsstandard, relativ jämlikhet mellan könen, en insikt om folkhälsans betydelse innan lyxkonsumtionen tog vid e t c) håller på att suddas ut. T om en sådan paradgren som handikappidrott – Sverige var ledande fram till mitten av 80 –talet. Nu är vi en also-run, och knappt det. Vi är faktiskt, handikappidrottsmässigt, numera ett u-land mätt på framgångar i Para-Olympics.

Ta bara en sån sak som fotbollslandslagen: vi får nog ställa in oss på att den Lagerbäckska eran var en hausse –inte en baissé på blågul bollbörs som många hoppats. Tjejerna har inte presterat på fem år.. Hockey, försprånget till väst verkar bara öka samtidigt som Finland väl egentligen är väl så bra som Sverige, med hälften så många invånare. Handboll går sådär.  Inte ens i innebandy är det längre några säkra guldmedaljer.

Det finns dessutom stora världsidrotter där vi är fullkomligt lost, som volleyboll och basket (även om tjejbasket faktiskt så smått börjat fixa relativa mirakel).

Exempel på stora individuella idrotter där vi är, eller nyligen varit, betydligt bättre än vi borde vara: herrtennis, herrpingis, friidrott, golf. Och i mindre omfattning men ändå klart bättre: damalpint, herrsegling, bowling, curling och herrtrav… ( varför finns det så få tjejer inom  trav är en sak som feministerna borde reagera på och kanske är ämne för en framtida bloggtext).

Nu närmar jag mig kärnfrågan men den här faktainledningen blev alldeles för lång och jag hinner inte skriva mer just nu. Återkommer.