Vem håller jag inte på i VM?

Här är några länder som jag hoppas det går riktigt, riktigt dåligt för i VM. Alla är värda framgångar utom de här.

England –  jag föraktar engelsk fotboll. Jag har faktiskt många engelska vänner ( vi pratar dock aldrig fotboll) men det finns en arrogans och ett översitteri/ en kolonialism som genomsyrar mycket av vad det landet gör internationellt. Och i fotbollen kompenserar man bristande teknik, brist på explosivitet och  total avsaknad av fantasi med fysisk brutalitet. Engelsk fotboll är aldrig vacker. Inte efter Chris Waddle. EPL kan bjuda väldigt bra fotboll, supporterkulturen är världens främsta så länge det bara gäller trohet och röstresurer. Men allt det håller på att förändras p g a pengarna. Och engelska fans utomlands är i alltför hög utsträckning bara slödder.

I VM-fotboll önskar jag England inget gott. Jag ville se Rooney och Terry utvisade i varannan match. Jag vill se Gerrard utvisad för att försöka filma till sig inkast alltför många gånger. Jag vill se målvakterna tappa in bollar så att denna en gång så fantastiska målvaktsnation återigen inser värdet av bra målvaktsutbildning. Bristen på målvakter säger mycket om EPL och England av idag.

Argentina – såg man några av det landets VM-kvalmatcher inser man att Maradona är en bluff som tränare. 1-6 mot Bolivia, 1-3 mot Brasilien ( på hemmaplan i en match som kunde slutat även den 1-6).  Jag hade önskat Messi och spelarna, det även på fotbollsframgångar  svältfödda argentinska folket en stor framgång men med Maradona är det omöjligt. Sedan kan man naturligtvis plockat in assisterande coacher som i princip leder laget och Maradona inte är mer än en tränarmålvakt, ungefär som Rolle Nilsson i MFF bara är en frontfigur för Pep, och tidigare Hasse Gren. Om Argentina trots allt klarar sig vidare så tror jag skälet är detta  –  ”Målvakten” Maradona. Dessutom har de ett par riktigt fula spelare i backlinjen – sådana med många benfrakturer i C/V-et. Gillar inte sådana.

Italien –  det går inte att skriva en rad om detta land utan att nämna ordet ”sinistra”, cynism. Det är något som totalt genomsyrar nationen; från det ständiga återvalen av Berlusconi till Gattuso eller Matterazis spelstil. Kommer förmodligen spela mycket mer defensivt än svenska tidningar tror eftersom de saknar forwards av klass. Jag är övertygad om att Italien spelar 4-5-1 med lågt försvar (stabbiga gubbar som Lippi gillar) och snabba omställningar och det räcker inte. Det ständiga fusket, snacket, offermentaliteten, varje gång Italien går långt både jublar och lider fotbollen. Sedan kan man gilla just italienarna för mycket utanför plan och på plan bland annat för de snygga dräkterna och den tekniska briljansen men nej.

Grekland – ett givet val. Spelar framgångsrik, defensiv 90-talsfotboll ledda av en västtysk. Fula. oschyssta fuskare. I total avsaknad av karisma. En lustig sak är att man satsat på så långa spelare. Tekniken gynnas inte direkt av det ökade avståndet mellan hjärnan och fötterna. Inte bättre än landets ekonomi.

Portugal –  man förleder sig gärna tro att portugisisk fotboll är offensivt bländande och teknisk. Egentligen är de bara ännu ett Grekland med lite bättre teknik. Och de är lika cyniska och italienarna.

Nya Zeeland – Jag ska inte säga att jag ogillar Nya Zeeland, jag fattar bara inte vad de har här att göra? Håller er till rugby.

Sydkorea – ännu en italienskinspirerad fotbollsnation. Deras starka offervilliga kollektiv kan dock ibland finan nåd inför mina ögon.