Englands absurda målvaktshistoria eller Problemet med att släppa in enkla mål är att du måste vara ganska bra för att göra det

TV 4 illustrerade igår Greens tabbe, för det är verkligen en tabbe, med andra misstag av engelska landslagsmålvakter. Jag tycker inte det var riktigt rättvist.

Problemet med att släppa in enkla mål är att du måste vara ganska bra för att göra det. 39-årige David Seaman var inte spänstig när Ronaldinho fick felträff på frisparken från 30 meter i VM-kvartsfinalen -02 men det var ingen tabbe.

När Paul Robinson sparkade i luften i EM-kvalet mot Kroatien så berodde det på att bollen studsade rakt upp på en tuva. Knappast heller en tabbe.

Seaman (som  fick vänta tills hans fyllt 33 år innan han blev förstemålvakt för England) kunde leva med det där fantastiska långskottet som skruvar sig in i bortre krysset. Med tanke på att det 99 av 100 gånger kommer en skruvad boll som antingen nickas eller rensas bort fem meter från mål tycker jag det är rätt position av Seaman. Möjligtvis reagerar han lite sent, troligtvis är det en otrolig skruv som går bollen att stiga och sjunka på ett onormalt sätt.

Robinson var även han uppåt 30 och skulle möjligtvis kunna ha läst av planen bättre. Kanske hade tuvan precis uppstått, då kan man inte klandra honom. Möjligtvis behövde han inte gå på ett tillslag men det är sammantidigt en ganska kort och hyfsat hård bakåtpassning och backlinjen ligger väldigt lågt. Han är mer eller mindre tvungen att gå på ett tillslag.

Vad de inte visade var Scott Carsons tabbe på Wembley mot samma Kroatien, i samma EM-kval. – den som sänkte hans landslagskarriär. Det var en wooblande flackt skott som studsade lite snett precis före Carsons händer. Man bör alltid försöka undvika studsar.

Lika kokt är Green. Han hade inte lagledningen och lagkamraternas fulla förtroenden ens före landskampen – det visar deras reaktion. Hans tabbe snarare bekräftar en överraskar deras tanker om hans kapacitet.

Sedan gör han en matchavgörande räddning på ett skott från sidan och tippas i ribban men inte heller den paraden är tekniskt bra utan lite tursam. Som jag skrev redan för tre år sedan efter att ha sett honom i West Ham: ”Robert Green är inte en landslagsmålvakt.”

Peter Shilton var en av världens bästa målvakter strax före och runt 1980. Jag minns att han i sin självbiografi (döpt till ”En självbiografi”) berättar om tabbar han gjort i sin karriär. Som när han försökte klistra skottet mot Polen på Wembley 1973 och bollen gick under honom och England missade VM ( 3:30 in i det här klippet).

Han gjorde över 125 landskamper fram till straffläggningen mot Tyskland 1990 och den allra värsta tabben verkar vara att han en gång övertalades marknadsföra en målvaktsdress i rosa.

En förklaring varför England med ett bra lag aldrig nådde några större framgångar under hans bästa år är att lagledningen lät Shilton och Liverpools Ray Clemence alternera. Det var och är ingen bra idé. Sånt gör man i knattelag och serietidningar. Hur bra du än är kommer du inte få förtroendet i nästa match. Det är de bättre med en öppen konkurrens och så väljs den varande i bäst form.

Innan dess var Shilton bara reserv. Han var inte ens delad etta innan han var 28 år. Han blev förstemålvakt i landslaget först när hans karriär börjat dala –vid 33 års ålder. När han som 40 åring stod i VM i Italien 1990 var han långt ifrån världsklass och en bidragande faktor till att England inte vann den turneringen. David Seaman, andremålvakten som borde stått blev skadad och reserverna var nu de inte helt världsklassanpassade Chris Woods och  Dave Beasant.

Generellt kan man säga att engelska målvakter alltid har debuterat i förhållandevis hög ålder och att de haft väldigt många äldre målvakter, d vs att de även stått alltför länge. Ibland borde de inte stått överhuvudtaget…

Det är förmodligen därför 39-årige David James står i nästa match och inte 23-åringe Joe Hart. James släppte för fem, sex år sedan in ett väldigt billigt mål mot Österrike i VM-kvalet. Dock inte så billigt som det här mot Wolfsburg i gamla UEFA-cupen december 2008.

Kanske räknar engelska förbundskaptener med att deras målvakter gör tabbar och då minimerar man de mentala effekterna med gamla, överåriga målvakter.