Englands förakt för de svaga

På 60-, 70- och början på 1980-talet var England världens kanske ledande målvaktsnation. Vid VM-70 hade man banks som etta, Peter ” Katten” Bonetti som tvåa och jag tro store Joe Corrigan som trea. Och då var inte ens Alex Stepny med. Dessutom fanns samtidigt några skotska och nordirländska världsmålvakter i Engelska ligan.

Jag tror det berodde på att fotboll tidigt var ett yrke och att rekryteringen därigenom var större, bredare. Jag tror också att målvaktsträningen var lite mindre underutvecklad i England än i andra länder vid den här tiden. Av samma skäl.

Varför kan då England inte kan producera några bra målvakter längre? Ett viktigt skäl skulle vara att man med så mycket pengar på klubbnivå köper de bästa utländska målvakterna i världen. Därför finns det ingen plats för unga engelska målvakter. Det är delvis sant men ifall man tittar på Spanien som har tre av världens sju, åtta bästa målvakter så saknas det inte pengar i La Liga.

Detta dilemma har snarare med målvaktens status att göra. Afrika producerar många bra målvakter för att på den kontinenten är målvakten lagets viktigaste spelare. Det är lagkaptenen – antingen han bär bindeln eller inte.

Spanien har en fin gammal målvaktstradition, framförallt i Baskien. Att vara guardameta är en position med aktning. Så är det inte i England.

Inga engelska målvakter är lagkaptener. Engelska målvakter har alltid betingat ett löjligt lågt pris jämfört med sina utespelande kollegor. När Gordon Banks var världens bäste målvakt såldes han för summan av en medioker mittback. En hyfsad forward utan landslagsmeriter var värd två, tre gånger mer än ”Banks of England”. Likadant med Shilton – Brain Clough fick honom för ett reapris.

Man kan också se det på behandlingen av engelska målvakter, deras marginelal position i engelsk fotbollskultur.Pressen överdriver alltid misstag – Seamans missbedömning kallades t ex ” A crying shame”. Det har dessutom alltid varit OK att attackera dem i luften. Och det nästan bara är i Storbritannien som målvakter sparkas ihjäl eftersom den naturliga respekten saknas.

Det är en kulturyttring, alla spelare ska ta en skada och det ska var ”renhåriga tag”. Pallar man inte det är man inte en man utan en svag, stackare och får stå i mål. Ta till exempel Heskey vanvettiga stämpling på Tom Howard i VM-matchen. Vad tänker han? Nej han tänker inte utan gör bara så som han alltid gjort hemma i England; sulan först rakt in i bröstet på amerikanen. Borde gett rött kort!

Under dessa omständigheter är det inte konstigt att England inte producerar några riktigt bra målvakter längre.