Spaniens förlust – en vinst för Schweiz och Zlatan

En sak framstår som glasklar efter Schweiz gjort samma sak med Spanien som Inter gjorde med FC Barcelona på Camp Nou –  för att besegra destruktiv straffområdesfotboll krävs fysisk närvaro i boxen. Det hade varken Spanien eller Barça. Torres kom in, otränad, otajmad, allmänt seg. Han vann dock någon nickduell. Zlatan vandrade runt likt en olycksalig ande innan han blev utbytt.

Man måste kunna matcha fysiken i straffområdet. En som inte gör det är David Villa. Man kan säga mycket positivt om honom men när han möter ett väl samlat och organiserat lågt försvar är han ganska överflödig. Åtminstone inne i boxen.

Det enda receptet mot lag som Schweiz och Inter är att dels byta kant väldigt ofta för att dra isär för svaret, dels att ha en väldigt bra huvudspelare i boxen. Torres är normalt det, Zlatan borde vara det.

Jag vet ännu inte varför Zlatan var så loj som han var den kvällen på Camp Nou – det är en stor gåta. Jag vet dock att det var hans fysiska egenskaper som gjorde att Pep Guardiola föredrog Zlatan före David Villa och inget har ändrat på det. Inte för Pep, trots vad Barcelonas sportpress och anti-Zlatanmurvlar fantiserar ihop.

Sedan finns Sandro Rosell. Han vill gärna markera sitt revir, han vill gärna göra något spektakulärt. Men jag tror att Pepes ställning är starkare än vad Rosell tror ifall han försöker flytta på Zlatan. Det enda möjliga alternativet skulle absolut inte var Fabregas utan Torres. Men Liverpool skulle knappast sälja just den spelare som kan ta tillbaka dem till ”toppen”.

Toppen av EPL, av CL och av spanska bollbanor i VM.