Madridderby i VM och jag hejar på fel lag på grund av en hockeylåt…

Det behövs inte mycket för att den här bloggens sympatier ska väga över i en ovanlig VM-favör.

Slovakien krossade Paraguay i nationalsånger och nu hejar jag på de… eh …helvita. Jo, det känns väldigt konstigt, lätt empatisk yrsel, att se ett madridderby i VM och inte hålla på de rödvita. Men betänk att Slovakien vann den kanske svåraste kvalgruppen av alla och att de trots allt är ett slags tjecker, Vladimir Dzurilla-tjecker.

Vad gällde nationalsången såg jag omedelbart trötta hockeykrigare framför mig.  Namn som Martinec, Holik, Stasny, den otrolige, och långe, målvakten Holicek  flimmrade förbi och blandades med  känslan av utmattning och en påtaglig  nationell stolthet. Jag verkligen beundrade Tjeckoslovakiens hockeysoldater. Jag får nästan tårar när jag tänker på det.

Och visst är den misstänkt lik Tjeckoslovakiens gamla nationalsång? Åtminstone första versen. Är det rent ut av den gamla och så har man lagt till en egen andra vers?  Vacker och isemotinell är den i alla fall. Undrar om nationalsånger, generellt alltså, ändå inte är vackrare i hockey än i fotboll? Förutom bättre ljud inomhus har det kanske med tak och enhetlig bakgrund att göra istället för himmel och disharmoniska läktare och en massa störande färger?

ps Dzurilla var kylskåpsreparatör i Bratislava, nuvarande Slovakien och en oerhört sympatisk hockeymålvakt. Jag vet inte varför, han bara var det.