Maradona har tagit ut sin dotters man. Och någon annan är ihop med någon annan i Diegos klan. Det är starka band. USA:s coach Bradley har en son som fick spela från start mot Algeriet och var oerhört långsam. Men han tåade dock in kvitteringen. Slovakiens tränare har sin son i laget; Vladimir Weiss. Det borde han kanske inte haft för det var hans bollfumlande son som var den direkta orsaken till Paraguays 1-0-mål.
Vid 2-0 målet vet jag inte var Weiss junior höll hus var men jag gissar på straffområdet. En frispark lyfts in och försvararna lyckas inte blockera ett skott efter fem kortpassningar och ett ihopslag – mellan paraguayspelare. Det var nog det sämsta samlade försvar jag ett hittills i VM.
Har vi då några familjära hopslag i svensk fotboll? Det är ont om dem i alla fall. Åtminstone utanför Växjö och Huset Svensson där det väl närmast var självklart att man skulle vara minst ingift för att få spela överhuvudtaget.
Stuart Baxter tränare väl aldrig sonen Lee?
Patrik Walker i ÖSK tränade väl heller aldrig någon av sina söner i A-laget?
Harry Jönsson – var han lagledare när Peter debuterade i MFF?
Toms son har väl aldrig spelat för pappa Prahl?
En Öis-tränare som hette Sven-Agne hade en son som hette Bo-Leine men jag tror aldrig de hade ett professionellt förhållande.
Jag inbillar mig att vi passar oss för sånt här i Sverige. Det var nog vanligare förr. Då nepotism var en del av samhällsordningen, på samma sätt som vi har ett statsöverhuvud med arvsrätt.
PS Desto mer jag lyssnar på nationalsången ju mer Smetana känns det som. En dov, positiv känsla, romantik, Dvorak fast mer nationalistiskt, mer pampigt. Typ Smetana. Fast han var kanske tjeck?
Lämna ett svar