Tog tidigare upp det här med språket som den kanske viktigaste faktorn när det gäller att nå ett resultat som gynnar båda lagen i sista gruppspelsomgången. Kan då konstatera att i sista omgången möttes Uruguay- Mexiko, Brasilien-Portugal och Spanien–Chile; samtliga solida FIFA-länder.
Som Platini en gång råkade avslöja för en vän: vid lottningen värmer man de bollar som ska dras tillsammans; svårare än så är det inte med ”lottning”.
Jag noterade också att två länder med ”samma” språk möttes (ex portugal/brasilien och chile/spanien)
Det betyder väl att motståndarlaget förstår de tillrop spelarna ger varandra på ont och gott. Annat är det väl när t.ex japan och tyskland möts.
Men om du verkligen vill veta mer om esperanto så finns en massa bra länkar på nätet:
http://www.chenero.home2.webname.dk
Tack för länken Inga. Hade jag inte varit så intresserad av litteratur hade jag säkert älskat esperanto. Och hade alla spelare talat esperanto hade de säkert gjort upp alla matcher redan i spelargången…:-)
Så du är intresserad av litteratur?
Pröva då :
Literaturo en la reto, Literaturo.dk,
Originala literaturo, Elekto de verkoj,E-libroj
Google Books och Logos Library
alla finns i den länksamling jag sände.
Eftersom esperanto är ett brospråk hittar du även litteratur från en massa små länder som aldrig ställt upp i ett VM
Det må vara en fördom men jag har en uppfattning av att nyanserna och de kulturspecifika orden försvinner i esperanto. Att det blir en slags utilitaristiskt språk.
Ska med stor nyfikenhet kolla länken igen.
Vad försvinner i esperanto? Det är ju ett redskap och allt beror på vem som använder esperanto. Är det någon som har ett torftigt ordförråd, då blir esperanto torftigt. Är det någon som har ett flödande ordförråd, då blir esperanto därefter. Sedan har esperanto en egenskap som gör att det går att leka med orden och skapa nya ord,
Se det som en låda med legobyggsatser.
Den som inte har så mycket fantasi kan bara göra fyrkantiga konstruktioner, men den som har en skapande ådra kan konstruera vad som helst.
Esperanto estas utila! för att använda dina fina ord.
Jag tycker det ligger en motsägelse, åtminstone en latent sådan, i att skapa ett världsspråk som alla förstår och samtidigt göra det lika nyansrikt som alla andra, gamla kulturspråk. Ungefär som att både ha en del av löken och hela löken, som Ekelöf skrev. Det är gåtan!
För mig (förlåt Inga) är Esperanto likt en gammal biblioteksdröm om det som nu är mailsymboler och sms-förkortningar. Jag fortsätter dock leta efter motsatsen på länken!
Lämna ett svar