”I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt…”

Något jag väldigt lätt går igång på så är det dumma statistika slutsatser som bygger på ett otillräckligt material.  Jag tycker man som journalist ska ha en slags ”statistisk moral” som säger att man inte kan jonglera med materialet hur som helst för att få billiga rubriker. Jag är bara sån, tyckte Svenne Hedlund var en tönt!

I Tre Hörnor Straff (älskar alltid THS annars) läser jag ett försvar för 32 -lags VM utifrån att det är färre lag än någonsin som inte tagit poäng i någon av de två första matcherna.

Det är en riktigt korkad slutsats tycker jag. OK för 32 lag men ge mig först några bra argument.

Visst, skillnaderna i världsfotbollen blir hela tiden siffermässigt mindre. Det är inte damfotboll där man kan vinna i EM-kvalet med 17-0. Jag vill istället anföra att det nu är enklare än någonsin att försvara sig eftersom domarna inte längre kan upprätthålla lag och ordning. I herrfotboll, alltså. Damfotbollen skulle nästan kunna spelas utan domare efter som konsensus alltid verkar råda där.

I Jesper Högströms genomgång blir däremot Nya Zeeland ett bevis för att 32-lags VM är bra. Och Serbien utpekas indirekt som ett totalt hopplöst fotbollsland, ett av de sämsta i världen.

Serbien är svårt att diskutera, det verkar alltid stå offside på något sätt.

Däremot  kan diskutera Nya Zeelands eventuella närvaro ( romantik, ett korpgäng i VM e t c) men att rättfärdiga deras insats från ett fotbollsmässigt jämställdhetsperspektiv blir, förlåt, bara absurt. Även om de kommer sluta som Brasiliens jämlike – med noll förluster.

Varför inte 64 lag,  4 x 20 minuter och automatiskt deltagande för alla G 14 länder?  Eller 128 lag, domare från alla länder som inte lyckats kvalificera sig, enbart synskadade målvakter, 2 x 20 och sjumannalag? Eller slå ihop det med beachfotboll så Glenn Strömberg slipper bli förkyld.