Båstadtennis:dambidrag?

Snygg bricka

Statistiskt sett har svensk damtennis inte varit bättre på 15 år. I praktiken ser det fortfarande väldigt klent ut.

För första gången sedan 1994 har de två spelare bland världens 100 bästa. Genom Federation Cupsegern över Kina slank man också med i Elitdivisionen i damernas motsvarighet till Davis Cup (varför kan det inte heta DC även för damer?).

Till Båstads damtävling säger man sig ha sålt dubbelt så många biljetter i förköp som förra året: 15000.

Bara lite drygt var hundrade var dock på plats i centercourten första dagen. När det stort uppskrivna svenskhoppet och västkustens lokala wondergirl ( Varberg och Helsingborg) spelade var det kanske 400, om jag är snäll. I perfekt tennispublikväder. Man hade sålt ungefär det dubbla antalet biljetter.

Idag går resterande svenskor (en på ranking, två på wild card) in i tävling och blir utslagna och det kommer inte vara så många fler åskådare på plats.

Så frågorna är:

Varför vill inte svensk tennispublik se svenska spelare?

Varför köper man dyra biljetter som man inte utnyttjar?

Jag tror det är så här. Svensk tennispublik struntar i svensk damtennis så länge de inte kan vinna matcher annat i ”reservlagsturneringar”. Istället har man ”dambidrag”, ett slags barnbidrag för svensk damtennis. Det går till så här, tror jag.

I förköp räknar man med sponsorbiljetter eftersom de är betalda. På det viset får sponsorn ett värde att skriva av för kundrelaterande verksamheter även om kunderna struntar i tennis. Båstadtennisen får pengar och svensk tennis får ett bevis på att damtennisintresset är stort och levande i landet. Något man kan peka på när man är ute och raggar sponsorer…

På det här viset kan man fortsätta bedriva en lukrativ och haussad elitsatsning som inte visat några som helst sportsliga resultat de senaste 15 åren.