Båstadtennis: stor före detta

Fel sport

Han ser ut som en misslyckad basketspelare. Lång, ca 204 cm och spinkig men med stora axlar, ingen nacke och extremt dålig hållning. Så som han ville se kortare ut eller inte synas alls.

Det är svårt att förbli obemärkt om man är 204 cm lång och spelar tennis.

Andreas Siljeström vann första matchen i kvalturneringen men åkte sedan ut mot en högst medelmåttig fransmän med lätt kulmage. Siljeström uppträdde som en tonåring. Fokuserade på fel saker, kollade nedslag och diskuterade bollar med domaren. Slängde raketar och uppträdde håglöst från första servgamet.

Han är alldeles för lång för att spela grustennis eftersom det förutsätter rörelse i sidled och grundslag och Siljeström har varken eller.

Men hans förstaserve är naturligtvis bra och har lite känsla i högerhanden. Han slog bla en bra stoppboll samtidigt som han hade många dåliga volleyslag.

I dubbel, vilket ändå är hans grej, är han rankad runt 150 i världen. I singel runt plats 1000.

Man kan inte säga till någon att de borde välja en annan sport. Speciellt som om de, likt Andreas Siljeström ska fylla 28 år den om tio dagar. 29 år och han uppvisar på alla sätt en fysik och psykisk omognad.

Han ser snäll ut när jag går förbi honom efter matchen och han inte hänger lika mycket med huvud och axlar. Trots 1-6, 2-6.

Lillebror, mamma och pappa är med. Pappa Siljeström går likadant som sonen, så som om de hade ont i fötterna, långsamt stapplande, framåtlutande.  Kanske för att han har sådana stöd för ledbanden i foten, sådana Forrest Gump hade för låren – så att han inte ska falla samman.

Andreas verkar inte må bra. I alla fall inte på banan. Jag får en starkt känsla av att han egentligen inte vill spela tennis. Jag hoppas innerligt att han och hans far har ett bra liv bortom tennis men jag tvivlar på det.