Båstadtennis: Vinci återuppstår alltid tredje veckan i juli

I en väldigt bra och spännande match slog Andreas Vinciguerra den verkligt duktige tysken Daniel Brands med 7-6 (8-6) 6-7 (5-7), 6-4. Mer stats och anant, kansek t o men intervju: se här!

Tysken har spelat väldigt bra senaste tiden, var rankad 70:e men är i praktiken en av de 20 bästa grusspelarna i världen. När serven stämmer bättre. Ibland dundrade han in kulor i 14 km/h – ibland knuffade han igång dåliga andraservar som Vinci kunde kontringsslå på. Han slog också en perfekt stoppboll på en av Vinci hyfsade andraservar. Det var inte tyskens dag men Vinci vann inte för att tysken var dålig utan för att svensken spelade över sin förmåga. Eller det vi alla trodde var hans förmåga.

Nyckeln till segern var serven. Han servade bättre än jag någonsin sett honom. Smekte in två servess på andra servar. I andra set hade han en svacka men annars vann han många poäng på serven.

Det var likadant förra året. Han fick ett Wild Card och stapplade sensationellt i väg ända till semifinal.

Annars, förutom dessa små årliga under i Båstad en vecka i juli är Vinci är annars en tragisk sporthistoria;  tio år fyllda av knärehab. I vintras fick han sitt tionde ”set-back” och bestämde sig för att spela Bundesliga under våren, bara för att garanteras många matcher. Det har gått riktigt bra. Han är nog nu cirka 250 placeringar bättre än sin 347: e rankingplats.

Han bestämde sig också för att sluta spela tennis efter Båstad om inte knäet slutade svullna upp efter varje match.

Knäet har fortsatt att svullna upp. Här satt han på presskonferensen med ett vänsterknä en halv gång större än kollegan till höger.

För elva år sedan var i final i Båstad. Då satt en liten Robin Söderling och beundrade honom. På onsdag kväll möts den beundrade knatten och den knäsvage föredettingen i helt nya roller. Läs den historien i DN i morgon.