Olympia revisited

Hinner inte blogga så mycket sport här nu eftersom jag skriver mycket i DN:s papperstidning och på kulturbloggen. Och jobbar med texter om bildesign, vår tids stora blinda designfläck. Förutom konfektonsdesign och arkitektur är det ingen annan designyttring vi ser så ofta. Klart den påverkar oss.

I går tillbringade jag en bra stund på Olympia och träffade många sympatiska HIF-are (blir en kanontext i DN framöver). När jag presenterade mig för spelarna jag intervjuade berättade jag helt kort om min Helsingborgs- och HIF-bakgrund. Så att de skulle förstå att även om jag känner mig som en främling just här och nu är Olympia och HIF ingen främling i mig.

–Min första match här var på min namnsdag 19/8 1965, lade jag till.

­–Så du är HIF-are då, frågade Christoffer och Mattias i munnen på varandra?

–Det är en match som finns med i all faktaredovisning om HIF, svarade jag. Den slutade 1-10, mot MFF…

Det blev knäpptyst i rummet. Och jag slapp ge mig in på de komplicerade känslor som utgör mina relationer till olika fotbollsklubbar. Där har jag många vänner men inget riktigt hem. Ja det skulle i så fall vara den stora stenen med mitt namn inhugget på en vägg på Camp Nou, som en poste restanteadress i FC Barcelona.

Ps På bänken under HIF:s träning satt Hans Carell. Det är den ende människa, förutom Johan Ström, som jag ser och träffar idag och som jag träffade före min första olympiamatch, vid sex år ålder. Alla andra är borta på olika sätt.

Varje gång jag träffar Hans känns min lilla egna historia väldigt levande. Och ”Highway 61 Revisited” gavs blott bara elva dagar efter den historiska MFF-segern…