Zlatan och Malmömedia

Först tågade Erik Hamrén in och två steg bakom huvudpersonen Zlatan. Förbundskapten vältaijmat klädd i blå uppklädd skjorta och blå kavaj i MFF:s pressrum på Stadion.

Borden där inne i luftkonditioneringen dignade av sötsaker och mikrofoner (13 stycken plus min lilla egen svarta som den snälle presschefen föste in i centrum mitt bland de stora grabbarnas).

Betyder detta att sötebrödsdagarna är tillbaka för svensk herrfotboll?

Nja, det är en rätt ointressant fråga för ingen vet. Sverige blir inte sämre med en motiverad Zlatan men frågan är om de unga stjärnor Zlatan själv räknade upp kan lyfta sig laget till en acceptabel nivå. Bajrami kan nog göra det liksom Toivonen, jag är mer tveksam vad gäller Wernbloom och Mikael Lustig.

Det borde räcka för att nå särspel till EM och där avgör väl lotten. Men det är först i EM som man kan säga något om Sveriges kvalité under Erik Hamrén. Jag kan t o m tänka mig att en vinst eller oavgjort mot de egentligen högst mediokra Holland inte är något kvalitetskvitto.

När alla stora medier ställt sina frågor var det dags för lokalpressen och de extremt ledande frågorna handlade alla naturligtvis om Zlatans relation till Malmö. En frågade (Himmelriketreporter?): ”känns det bra att vara hemma i Malmö igen?” varvid Zlatan svarade typ ”Ja, jättebra,tack”. Zlatan blev verkligt glad över att få prata lite om Malmö och berätta att han tycker villa ”som äntligen är klar” inte är tillräckligt privat men att han ”förstår att folk är nyfikna”.

Zlatan var på oerhört bra humör och blev bara sur när radiosportens Gunnar Brink, på första raden, skulle direktreferera. Lasse Richt, landslagschefen skulle just säga något så ointressant att det bara citerades av TT, när Gunnar började mumla. Zlatan spände ögonen i honom och sa ”ja, så viktigt var det” i märkbart irriterrad ton. Direktreferatet upphörde omedelbart.

Trots 29 minuter av otaliga klyschor och floskler var väl det tydligaste enskilda tecknet på att Zlatan är tillbaka i landslagsfållan.


About this entry