Båstadtennis: sammanfattning

Almagro servar i bakgrunden. I förgrunden Pressen – inte direkt servad med skrivplatser. Från vänster: Svenskan Arnesen i vitt. Därefter Wiman på SDS, Expressens Forsell och Stefan Holm på Sportbladet. Därmed var alla skrivplatser fullsatta. Eurosport.se med fickdatorn i knäet.

Roligast: Robert Lindstedts kommentar om hur lycklig  han var över att få vinna ”sitt eget klubbmästerskap i dubbel”: ”Vill du låna pengar så ska du absolut fråga mig i dag”!

Märkligast: Franco Skugor – kroaten som slog ut Ervin Eleskovic. Hade en bra flack förstaserv på cirka 205 km/h. Andra serven var blott en skugga av den första, en svensk tennistjej hade skämts över den. Han fick sällan upp den över 100 km/h. 95-97 km/h låg de vanligtvis i.

Mest nostalgisk: Björn Hellberg svar på mitt förstående om att dagens topp 100 knappt hade gett bort ett game till Emerson, Stolle, Newcombe och de andra av 60-talets giganter.  På min kontring att fysiken betyder så mycket i dag kontrade Björn med att nån av aussielirarna ”sprang sex kilometer varje dag”.

Mest plågsamma syn: En berusad Henrik Larsson hoppandes på ett bord på Pepes. Du Henrik, var dina spelare, de du kritiserar så hårt, lika välkomna i baren?

Mest ovetande: Robin Söderling utan coachen Magnus Norman. Förstod aldrig varför det ”aldrig släppte, det brukar det ju göra”, sa Robin som fick återfall av det ungdomliga oförståndets racketkastande och mentalkollaps.

Mest pinsamma: Efter att Sofia Arvisson för tredje gånge i rad utpekats som det stor svenska damhoppet bröt hon i hop mentalt och förlorade mot en sämre spelare redan i första omgången vilket fick  hennes coach att förklara att man inte tränade mentalt men att man ”kanske skulle titta på den biten framöver.”

Suraste: När jag ställde två frågor på kastillianska till Almagro efter presskonferensen. Jo han svarade bra men verkade nästan arg. Å andra sidan log han inte ens under prisutdelningen.

Mest felaktiga: alla tidningar som skriver om åskådareantalet i Båstad. Visst der det bra ut att det i teorin hade nästan utsålt varje dag. Båstad påstår själva att de ska kallas besökare. Och av varje dag är det dryga 1000 personer som är där men ändå inte. Första damdagen t e x då cirka 250 såg blivande segrarinnan var där 1800…

Snålast: tilldelningen av pressplatser i finalen. Sju fällstolar och fyra små skrivplatser. Inte ens patetiskt. Eller tycker Båstad verkligen att det är OK att pressen sitter nere i presscentrat och kollar tennisen på storbild.

Godast: dagens kanelsnäcka.

Fegast: alla svassande kollegor som inte vågade fråga arrangörerna varför det var så när de fick chansen. Och jag satt bredvid med en taijt deadline. Sportjournalister är inte fegisar, de har bara en sjukt svår auktoritetstro och vill så väl. Kritisk sportjournalistik och tennis är två helt skilda världar.

I särklass kunnigaste tennisjournalisten: Peter Bengtsson –  trots allt ett under av klarsynt ifrågasättande jämfört med dagstidningarna och  ”Halleluja-drevet”.

Osundaste: med damtennisturneringen förvann frukten i pressrummet.