Årets märkligaste match: Mjällby-BP

Ett blöt reporter på Listerlandetet. Min sedvanlige bänkgranne, sportchefen på BLT, tippade 3-0, jag tippade 1-1.

När man skriver för TT lämnar man en text på slutsignalen och en annan med citat och tydlig vinkel senast en timme efter matchslut.

De där bra, smarta analyserna infinner sig sällan när man jobbar ensam under sådan press. Det är först när jag hinner andas ut och prova tankarna som analysen blir riktigt bra.

Hur matchen såg ut taktiskt är aldrig några problem – dessutom har jag nästan alltid turen att tränarna tycker som jag. Ibland så saknar jag den där perfekta, ovanliga och snabba  generaliseringen. Och det där andra perspektivet.

Som vid Mjällby-BP! Årets märkligaste match!

För egentligen var det en match där båda lagen hade tre bra försvarare var, Mjällby ett bättre och bollsäkrare mittfält och ingen på plan orkade springa ordentligt utom Pär Asp.

Redan efter en halvtimme slutade mittfälten att springa hemma. Det såg ibland ut som rena Uruguay eftersom de här hängde med, inte tre men väl fem, anfallare.

Tobias Grahn ledde som bollförare en omställning fyra-fyra: mitt på BP:s planhalva fick han vänsterskon avtrampad.  Han struntade i bollen och försökte dra på den med några hopp på högerfoten. Funkade inte. Så han stannade upp. Lutade sig bakåt, tog tag i lästen och drog på skon. Sedan fortsatte han omställningen; fortfarande fyra-fyra, utan att någon BP-spelare försökte ta bollen. De,  alla fyra, hade sprungit hem och ställt sig vid straffområdeslinjen..

Lagen var så utdragna att de att inte ens alla platsat på en panoramabild. Det var därför de hade 23 avslut (12-11).  Det ar betydligt färre avslut i andra halvlek för då vågade inte BP gå framåt. Ibland försvarade man med Guterstam som etta i 4-3-2-1 och då låg han ändå på BP:s sista fjärdedel av planen.

Tillsammans med Nordfeldt utgjorde i princip Pär Asp och Pontus Segerström  hela BP:s förvar. Mittfältet sprang och jagade boll första 20 och gav inte ytterbackarna något understödd när Mjällby överlastade kanterna. Ytterbackarna blev rädda och låg, faktiskt direkt från start, konstant fel. Hade det inte varit för de tre bjässarna – och att El-Kabirs ersättare sprungit omkring 30 meter från straffområdet och försökt klackpassa och göra snygga tvåfotsdribblingar – hade Mjällby vunnit  med fyra, fem bollar.

Så dåliga var BP.

De var t o m så dåliga att 18-årige allsvenske debutanten från start Serge-Junior blev utbytt efter en halvtimme. Kim B. tog på sig hela ansvaret och sa ” att killen är fantastisk med boll men vi hade ingen boll idag. Han borde inte startat, det var helt mitt fel, dålig laguttagning.”

Jag gillar tränare som erkänner misstag och är ärliga.

Jag gillade Kim Odelius för två år sedan. Såg en klok ytterback och bra vänsterfot. Sedan dess har Kim Odelius stått  still. I går verkade han mest desorienterad. Höll bredden bra, så som en ytter i ett fyra mannaanfall – fast han var ju vänsterback.

Mjällby hade duktige Daniel Nilsson som högerback, Bagarn och Asper. BP hade tre, fyra mycket bra målchanser som de sumpade och det berodde enbart på att Cederberg och den vik. vänsterbacken inte var bra. Ok, plus att mittfältet inte sprang hem nu när Daniel Nilsson saknades där.

Daniel Nicklasson gjorde det överraskande bra i MAIF medan Nordfeldt var bäst i BP tillsammans med Asp. Asp tog en 70 meterslöpning på övertid, bröt en 4-4 omställning genom att vara just den fria, femte spelaren och hade bara den usle lagkamraten släppt bollen till den framstormade Asp hade BP fått ett friläge och vunnit matchen.

Och direkt efter det anföll Mjällby, BP:s högerback gick bort sig fullständigt men när Ahlsén ( som gjorde en överraskande hygglig match) blåste låg avslutet nästan i Östersjön och skvalpade.

Här är ”onelinern” jag saknade vid Hölö IF:s fuktiga och kalla klubbstugas soffbord (pressrummets arbetsbord): ”En usel men underhållande match!”