SDS och Daniels stora brist

Tidningen har gjort en lovvärd satsning på frågor runt ett specifikt ämne. Den här gången, inför dagens AIK-match är det  ”ATTITYD” med Daniel Andersson.

Intervjun stärker mig i tron att Daniel Andersson är en undermålig lagkapten. Jag gillar Daniel som spelare, inte som lagkapten. Det blir tio svar  fyllda av klyschor och självklarheter. Allting är bra, det finns nästan inga problem och de jobbar alla stenhårt för att tillsammans lösa alla saker.

Faktiskt länge sedan man läste så mycket skitsnack samlat på ett ställe.

Ingenstans känns det som om Daniel verkligen brinner för det här. Jag tror inte heller han gillar det utan är mer besvärad av att tvingas ha, ärva, den här rollen. Han ska vara en Patrik, en Roy men hatar jämförelsen och hatar att behöva vara den som styr och snackar.  Daniel Andersson är en utmärkt komplementspelare som behöver ledas, han är ingen ledare. Han är helt enkelt inte tillräckligt god pedagog och motivator alternativt inte tillräckligt intelligent för att kunna sköta den uppgiften.

På frågan vad han kan göra för att alla ska ha rätt attityd när de går ut på plan svarar han att det har alla, ”Undantagsvis mot AIK senast”. Är det inte snarare så att fel inställning i första halvlek var närmast legio, inte rätt attityd.

Ta exempelvis de katastrofala förstahalvlekarna mot Åtvidaberg, Kalmar, Halmstad, Mjällby…   …hur många matcher med fel attityd har ni gått in på egentligen, Daniel?

En lagkapten behöver inte vara stöddig eller äldst men han måste, till skillnad från Daniel Andersson, tycka om sin roll och inte vara blyg.

About this entry

You’re currently reading “SDS och Daniels stora brist,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
juli 24, 2010 / 11:17
Kategori:
Allsvenskan, Lagkapten/Ledarroll, Ledarskap, MFF, Rädsla, Släkt/Far och son
Etiketter:
, , , , ,