Våga och vinn Rolle!

Jag tror Mattias Lindström har rätt;  man vinner inte allsvenskan på att spela fin fotboll utan att även ha en snuskigt taijt defensiv.

Jag tror också det är viktigare att man spelar efter vilket material man har, inte efter vad styrelsen eller sportchefen drömmer om.

Jag tror slutligen att defensiven inte enbart är en fråga om de fem längst bak eller ens egen planhalva. Jag tror MFF har så bra fotbollsspelare att de hade kunnat knäcka alla ev. allsvenska konkurrenter med att spela både offensivt och defensivt på motståndarnas mark.

Gå över till 4-2-3-1 MFF och ni kan få pinka in hela sista tredjedelen fram till 31 oktober!

MFF:s elva bästa spelare är jämförelsevis, mer offensiva, kortare, snabbare och bollskickligare än alla andra lag i allsvenskan. Då ska man inte spela en rigid gammal italiensk 4-4-2.

Om Molins försvinner, om Pontus Jansson får en ersättare, när Miljan finner än mer form, om Rolle lyckas ta ut rätt lag från och med nu: då är en förändring inte bara till det bättre utan helt oundviklig.

Förutsättningen är att spelarna är bekväma med förändringen, gillar systemet, gillar 4-2-3-1?

Absolut!

Samma backlinje som nu, samma Agon på topp men med Ivo och Miljan som tvåor plus Molins/Hamad, Wilton och DL som treor.

Vad det innebär rent konkret är att det blir mer plats för de skickliga, offensiva ytterbackarna. Nu när Ricardinho så långsmat verkar ha återfunnit sig.

Det innebär också att man kan etablera spel snabbare, högre upp på planen och komma till avslutssituationer snabbare. Vilket man behöver när lagets enda tröja som är ens nära epitetet ”naturlig boxspelare” är 20 år gammal, är 180 cm och väger 69 kilo.

Det betyder också att Wilton kommer närmare mål; visst är det plågsamt att se honom ta alla dessa dåliga avslut från 25-35 meter. Det löser även problemet med att bara kunna använda två av sina tre oerhört duktiga innermittfältare åt gången.

Med Ivo och Miljan som defensiva allroundkunniga, balansspelare:  en duo som liknar varandra men som också kan operera över stora ytor. Man får dessutom ytterligare en bra huvudspelare vilket verkligen behövs, speciellt den dagen man plockar av Pontus Jansson. Ersättaren avkrävs då endast ett hum om hur man markerar och att han är snabb. För den enda bristen med 4-2-3-1 och hög press är att PJ och DA är alltför osnabba för att befinna sig på andra sidan mittlinjen.

Det betyder också att det inte finns plats till tidsfördröjande, bollkära linjeslickare som Jimmy och Jeff. Däremot är Hamad och/eller Molins en fundamental pjäs. Liksom Daniel Larssons roll som framspelare.

Det är oerhört svårt att springa ifrån ett försvar. Speciellt som det ligger lågt – vilket alla gör mot MFF så länge de inte ligger under. Inte ens DHL (Daniel ”Hastighetsöverträdelse” Larsson) klarar det. Så mycket bättre att ge honom en plasts där han kan kuta in från vänster, förbi alla ytterbackar som inte vet ifal de ska vända in eller ut och sedan passa bollen till Agon eller Wilton . För DHL är inte hela paket – han är mycket bättre i rollen som leverantör än som debil avslutare.

Trots att han fått till några grymma mål i år så är han ingen naturlig målskytt. Man ser att han inte är bekväm i avslutssituationer och fattar ofta fel beslut nära mål. Ofta, inte alltid.

4-2-3-1 har jag känt för länge och det blev än mer naturligt i lördags då MFF var tillbaka i gamla synder: mycket boll, många avslut från +20 meter och få farliga målchanser.

Låt bli att upprepa fler misstag Rolle ( eller Pep  – om nu alla rykten talar sanning att det han som efterträtt Gren som taktiker)! Det hade dessutom blivit en liten go och lagom hämnd på Buffalo Madsens överkörning från förra hösten! Våga och vinn Rolle!