Två annorlunda allsvenska målvakter: Ivan Turina och Christoffer Källqvist

Häckens Christoffer Källqvist lär älska Kung Fu-filmer – är det troligt att han gillar sparkar och våld på vita duken för att han egentligen är rädd för det på den grönmelerade planen?

Ivan Turina är gigantisk men inte överdrivet smidig. Kan han kasta sig utan att Nya Ullevi vibrerar och arbetsskyddsombudet blåser av matchen?

Detaljer i dessa två allsvenska målvakters insatser den gångna veckan har fastnat i mitt minne.

Christoffer kommer i en-mot-en-situationer ofta ut väldigt bredbent. Vilket gör att han släpper in många mål, just mellan benen. Varför så bredbent – han är nämligen inte Sveriges smidigaste målvakt och desto bredare han står desto svårare får han att komma ner med händerna.

Både HIF:s mål ett och tre var mellan benen på Christoffer.

Tvåan placerade Erik Sundin in i bortre gaveln från liten vinkel. Så liten att Christoffer borde ha varit på den bollen. En bredsida från sju, åtta meter och 70 gradig vinkel. Varför?  Dels stod han lite fel, dels stod han alldeles för bredbent från början.

Jag kan bara spekulera i Christoffer vilja att sära så mycket på benen.  Förra året konstaterade jag att han visade anlag till skotträddhet genom att han gjorde sig så liten som möjligt vid utrusningar. Kanske är detta en annan konsekvens av samma känsla. Att det kan göra ont.

Det kan göra skitont att stå i mål!

Däremot är det svårt att tro att någonting över huvudtaget ska kunna skada Ivan Turina.

AIK-målvakten är stor som ett hus och ungefär lika mobil. Han verkar ta allting i luften. Speciellt när MFF slår 13 raka hörnor rakt till honom. Ivans kropp är så väldig att han flyttar på det mesta – när han hinner ut. För han är varken explosiv eller smidig.

Han hade några räddningar mot MFF i Malmö där han istället för att kasta sig och ta bollen vid bröstet gick ner likt i en hockeymålvakt, på knä med benen i V-ställning. Sedan och satte fram handflatorna. Ivan har så stora labbar att allting verkar fastna där.

Ivan skopade alltså inte vilket är ovanligt. Ivan körde mer Robert Green-tekniken, mot USA, där de försöker stoppa bollen med enbart handflatorna, eller ännu värre, med underarmarna likt ett lamt baggerslag i volleyboll…

Efter en benparad efter 20 minuter verkade han också halta lite och stretchade mycket. Fick ett bestämt intryck av han hade problem med vänsterbenets bakre lårmuskel. Kanske påverkade detta hans teknik.

Jag har sett honom i blott två matcher och hittills har han inte satts på några hårda prov, annat än på hörnor och det är plockebollar, det MFF envisades med.

Ska bli spännande att se honom i kväll mot Rosenborg!