Har även TV-sportjournalister försäsonger?

Det är tidigt i VIASAT:s CL-bevakning. Tredje kvalomgången och det är ljust i världen utanför ännu i halvtid.  Kanske är TV-kanalens fotbollsjournalister fortfarande mitt i uppbyggnadsträningen med trötta tungor och intellekten ovanligt sega och nedtränade?

Gjorde ändå några reflektioner under VIASAT:s sändning av  AIK-Rosenborg.

Bosse Petterssons ordförråd.

Hans roll är den objektive, nyktre bedömarens. Då kan han inte säga saker som att ”AIK inledde hysteriskt bra”, om nu inte AIK har gjort 9-0 första tio.

Om han gör sådana groteska överdriver; ska vi då tolka allt han säger likadant, som groteska överdrifter? Är ett simpelt ”bra” någonting negativt?

Frida Nordstrand och fotbollsmedvetande.

Om man har ett par dygn på sig att fungera ut några frågor, varför då fråga så dumt att de intervjuade svarar: ”jag bryr mig inte”.

Mikael Dorsin skiter i publiken. Han gjorde det som Djurgårdare, han gör det som Rosenborgare och han kan naturligtvis inte komma ihåg exakt hur många gånger han spelat här. Nej, han funderar inte på vilken sorts mottagande han får. Ingen fotbollsspelare gör det. Och gör han det så gör han det definitivt inte offentligt.

Det var svaren på Nordstrand fyra inledande frågor. Fyra klockrena ”Goddag Yxskaft-frågor”.

Sedan vänder sig Brolin till den 36-årige lagkapten i AIK och frågar; ”Hur tror du att Mikael kommer reagera på publiken?”

Det var då jag bestämde mig för att jag måste skriva om det – trots att Frida Nordstrand är tjej och att det inte är politiskt korrekt att kritisera kvinnor inom sportjournalistiken.

För den frågan är så pass irrelevant att han börjar fundera på om inte frågan ”transferbussens märkes korrespondens med motståndarnas snabba spelvändningar” är genialisk i jämförelse?

”Jag bryr mig inte”, svarade Tjerna och tolkade perfekt resten av Sveriges uppfattning.

Detta är möjligtvis frågor som en nördig 17-årig AIK-supporter kan tycka verkar angelägna. Att en vuxen, erfaren journalist ställer de är i allra bästa fall respektlös.

Antingen fattar inte Frida Nordstrand något om fotboll eller så låter inte VIASAT henne skriva frågorna själv och då sitter där något som liknar en nördig 17-årig idiot  som VIASAT tycker är bättre på frågor än Nordstrand. Vilket i så fall säger en hel del om både VIASAT och Nordstrand.

Ola Wenström och viljan att visa sig vara expert.

Ola är kommentator men drömmer om tittarnas djupa beundran. Den får han aldrig som kommentator, endast som expert. Ta exemplet ”När Pavey ska varnas”. Ola vet att det blir varning, och att domaren pekar på Pavey är det internationella domarteckenspråkets kod för varning. Före första avblåsningen efter incidenten hinner Ola komma tillbaka till detta flera gånger. Han försöker till och med skapa en slags inre dramatik i detta att Han VET att Pavey ska varnas så fort spelet blåses av.

Så kommer då äntligen avblåsningen och det är tyst. Eftersom ingenting händer. Men sedan samlar sig Ola och berättar att Pavey minsann fick en ordentlig muntlig varning och domaren hötte med fingret och för säkerhets skull så berättar Ola också vad domaren sa till Pevey.

Detta är en sorts absurd komik teater: kommentatorn dramatiserar, ja till och med hittar på fiktiva repliker åt en marginell händelse i matchen som i princip aldrig inträffat. Man får känslan av  att Wenström skulle kunna kommentera fram ett eget slutresultat.

Jag säger; ge Wenström ett rejält bildavbrott nångång och vi kan kanske få lyssna till en helt ny form av sportjournalistik, aldrig tidigare upplevd…

Om detta fenomen – denna paradoxala process som kommentatorer med självhävdelsebehov och mindervärdeskomplex går igenom – skrev jag om under VM. Speciellt Härenstam på SVT ville så rörande gärna vara initierad, framstå som om han förstod fotboll. Det blev ofta lite av Wenströms illusoriska talteater över det.

Grabbar kommentatorer, kom in i matchen nu!