Kvällsposten/Expressen och Henrik Larssons taskiga taijming

Från starten körde Sportbladet över Expressen/Kvällposten på sportsidorna. De fortsatte göra det ända till för cirka två år sedan då lillebror mallade om sidorna, äntligen gav Olsson mindre plats, plockade in Johan Orrenius och Henrik Rydström med flera. Exp/KvP har inte Bank, Niva och Alfelt men är mindre slarvigt redigerad, har mer text och har en bredare bevakning med sina utmärkta kortkrönikörer i tennis, basket, handboll m m. Ett alternativ, helt klart.

Plus att Rydström och Orrenius har bra fotbollsögon. Sedan är det ganska svart vad gäller fotboll. När de två av olika anledningar inte är med är fotbollsförståelsen väldigt låg. Profilerade krönikörer ges stor plats men har varken förmågan att se eller modet att tänka självständigt. Bevakningen Sverige–Skottland var genant dålig!

Därför är det roligt att Mattias Larsson är ny fotbollskrönikör i KvP. Han har ett ganska bra öga, är ung och självständig. Varje ny krönikör måste dock också göra ett starkt och omedelbart avtryck. Minns hur Åke Stolt rivstartade när han satsade på gratis inträde på MFF:s matcher och fick Cavalli att sätta groggen i halsen.

Mattias satsade på Henrik Larsson.

Det var nog bestämt i förväg eftersom just 0-0 hemma mot ÖIS väl inte utlöste glädjescener i hela Skåne. Dessutom var väl Malmöborna inte överdrivet nyfikna. Så Mattias tog i ordentligt. Han menade att Henrik inte kommer utan blir ”lika stor som tränare som han var som spelare” (citerat ur minnet).

Att Bois med sina förutsättningar och alla de pengar och sponsorer som samlats kring klubbnamnet ”Henke med Bois” inte ligger på kvalplats är ett underkänt kvartsbetyg. Jag har bara sett Bois live två gånger men jag tycker inte att det finns något i Henriks jobb som ännu talar för att hylla honom. Men Mattias kanske sett det. Vad han definitivt inte hade sett, eftersom matchen spelades en vecka efter krönikans publicering, var Falkenberg-Henrik med Bois 4-0 (3-0).

Jag har aldrig trott på Henrik som tränare eftersom det snarare var erfarenhet och ålder som fick honom att ta en blygsam ledarroll i landslaget och i HIF, inte hans personlighet. I Celtic och Barcelona hade han aldrig en sådan roll och i HIF skötte han inte alltid den på bästa sätt.

Jag skulle bli väldigt glad om Henrik, och Bois, lyckas men det är naturligtvis alldeles för tidigt att hylla honom som den kommande främste svenske fotbollstränaren genom tiderna. Precis som det är alldeles för tidigt att både döma ut Larsson som tränare och döma ut Larsson, den andre, som fotbollskrönikör. Skånsk fotbollsbevakning i dagstidningar är i desperat behov av fler öppna fotbollsögon än Alfelts och Svabs.