Varför Mino Riola inte har några basketspelare som klienter

NBA är, som vanligt i idrottssammanhang, ett föredöme och framstår närmast som en socialistisk utopi utifrån vår degenererade eurocirkus med Zlatan i centrum.

För några dagar sedan sade spanske basketspelaren Rudy Fernandez agent att Rudy vill spela i Europa och är beredd att sitta av de två sista säsongerna som är kvar på hans kontrakt med Portland Trail Blazers.

150 000:- i böter kom som ett registreringsbekräftelse på mailen. Spelare får inte uttala önskemål om att säljas eller köpas offentligt. Han får inte ens diskutera sin framtid offentligt. Speciellt inte när transferfönstret är ”closed”.

Ifall han, eller någon honom närstående som familjemedlem, släkt, advokater, massörer e t c gör om misstaget blir det betydligt högre böter. För Ruby!

Alla förhandlingar är offentliga, alla löner och klubbfinanser är öppna. Varje franchaise måste göra vinst, måste fylla tusentals kriterier. Har en franchaise t ex alltför lite publik så byter den hemstad genom exekutiv auktion.

Det absurda fotbollsklimatet i Europa borde saneras.

About this entry

You’re currently reading “Varför Mino Riola inte har några basketspelare som klienter,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
augusti 25, 2010 / 06:38
Kategori:
Ansvar, Basket, Ekonomi, Idrott och moral, Idrottens administratörer, NBA
Etiketter: