Ord och fotboll

Det ord som passar bäst för att beskriva El Pais årliga La Liga bilaga är respekt. Den kallar sig inte Bibel, lovar inte ”allt om allt”, är inte 180 sidor tjock och är inte fullproppad av mer eller mindre duktiga journalisters tips och tyckande.

Det är 22 sidor fotboll, varav en med statistik och tio sidor reklam.

De två stora lagen ges betydigt mycket mer utrymme än de små i trappan, tillskillnad från svensk fotboll där bilagorna bara måste ge alla allsvenska klubbar exakt lika stort utrymme ( inte konstigt att vi i ett sådant land även fördelar TV-intäkterna lika mellan AIK, MFF, Trelleborg och Åtvidaberg).

Långa intervjuer med intressanta profiler son Cruyff och Valdano. Intervjuer med spelare, inte i första hand för vad de uträttar på plan utan för vad de har att säga. I en svensk bilaga hade man gjort en lång artikel med Messi full av bilder och repriserade klyschor. I EL Pais berättar David Villa en rad intressant saker om sig själv och sitt liv som fotbollsspelare.

Generellt består intervjuerna av korta frågor, långa svar, få och små bilder. I Spanien, i tillskillnad från Sverige, köper inte folk tidningar för att titta på bilderna de redan sett i TV och på webben…

De som två som tycker är Enrique Vila-Matas om Barça och  Luis Landero om Madrid; två av landets bästa och mest lästa författare. Men i än högre grad än kvalitén på texterna imponeras man av längden. Här får skribenterna, författarna, spelarna och tränarna verkligen plats att berätta det som de tycker är väsentligt. Det är respekt för ordet och respekt för fotbollen.

Smålagens korta texter handlar mycket om ekonomi och identitet. Vilka spelare som representerar klubbens profil och hur årets tränare kan tänkas förhålla sig till den.

Inga flaggor, inte ens färg mer än på omslagen ( i Europaupplagan) och inte ens massa skrymmande plattor överallt. Truppen, namn, ålder, år i klubben, omsättning ( man är öppen med det i Spanien) kostnader för årets nyförvärv, säsongskortspriser samt namnen på president, tränare och sportchef. Ya esta!

Förmågan att ställa om är oerhört imponerande. Bilagan är tryckt dagen innan den ges ut och kommenterar gårdagens ekonomiska konsekvenser av Sevillas CL-katastrof på flera ställen. Bland annat att Valencia därigenom räknar med att få cirka 20-30 miljoner kronor mer av TV-intäkterna för de spanska eurocuplagen. De svenska bilagorna verkar ha en deadline på två, tre veckor.

Jag älskar det här i än högre grad än den på sitt sätt oerhört imponerande säsongboken från Marca. Jag förstår faktiskt inte varför svenska dagstidningar vägrar behandla idrott och journalistik med samma respekt.