När domaren utgör största skaderisken

Sämste allsvenske fotbollsdomaren är utan tvekan Magnus Ahlsén, Linköping. Jag har hyllat den bäste så det är bara rättvist att jag också avslöjar den sämste, och farligaste.

OK, jag har kanske påpekat Ahlséns brist på spelförståelse och auktoritet tidigare. Nu har jag upptäckt en ny sida hos honom: akutvårdshaveristen i Ahlsén.

Det började redan i andra minuten av Mjällby-Trelleborg. Då missar Ahlsén en solklar frispark när Ekenberg vänder bort Abelsson vid straffområdeslinjen.

Sedan släpper han helt en stämpling på Abelsson, kanske som kompensation? Ahlsén har en linjeman ur form som missar några enkla inkast och blåser felaktigt för en offside. Lite sånt. Sånt som händer, eller nästan händer i alla matcher. Det är genomsnittlig Ahlsénklass på domartrion den här dagen.

Det är dock inte de här småsakerna som bekymrar mig utan Ahlséns bedömning av skador, den närmast hånfulle skaderegleraren i honom.

Jag vet inte vad domarna har för utbildning vad gäller akutvård men det finns en viktig princip: att vara speciellt uppmärksamma vid riskerna för huvudskada.

Den självklarheten tillsammans med känslan och erfarenheten av vilka spelare som filmar och inte borde vara tillräckligt. Det är det inte. Inte för Ahlsén.

Juan Robledo ( en av seriens mest stryktåliga och ärliga spelare) faller ihop efter en nickduell med en TFF-are. Han ligger ner i framstupa sidoläge och håller sig för huvudet men Ahlsén blåser inte av. Spelarna försöker uppmärksamma Ahlsén på vad som hänt men han verkar inte bry sig. Sekunderna tickar iväg, spelarna väntar på avblåsning men det kommer ingen.

Istället, med blicken på bollen, springer han faktiskt på den liggande och blödande Mjällbyspelaren. Han ser t o m ut att trampa honom i huvudet. Åtminstone sparka på honom.

Men inte ens efter att snubblat på den liggande spelaren blåser Ahlsén av. Han väntar ytterligare fyra, fem sekunder tills bollen, utan att han uppmanar till det, spelats ut över långlinjen.

När jag berättar det här känns det nästan som det är en slapstick scen ur en film jag beskriver. Det är det inte.

Cirka 25-30 sekunder efter olyckan är Ahlsén slutligen så illa tvungen att konfronteras med Robledo. Domaren ställer sig över spelaren, han böjer sig aldrig ner och han vägrar kalla in de tre mjällbyfunktionärer som står och hoppas vid avbytarbänken.

Ahlsén vill uppenbarligen att Robledo ska ta sig av planen utan assistans men den skadade spelaren vägrar. Det tar ytterligare 35-40 sekunder innan Ahlsén, omgiven av tre, fyra upprörda Mjällbyspelare, kallar in hjälpen.

De tre undersöker Robledo, torkar av honom, lägger på is och leder sedan Robledo direkt ut i omklädningsrummet för vidare undersökning och ihophäftning. Efter tre, fyra minuter återvänder Robledo.

Har Ahlsén blivit något klokare efter den här incidenten?

Nej. Precis samma sak upprepas i andra halvlek. Fast då är det inte en huvudskada utan en fotskada på Daniel Nicklasson

Han blir sparkad bakifrån i samma moment som han drar på ett skott  från 30 meter.

Nicklasson vrider sig i smärtor. Han uppvisar alla symptom på riktig smärta  och vill inte/ kan inte resa sig. Ahlsén insisterar. Nicklasson vägrar. Efter nästan en minut, jo en minut, viftar Ahlsén igång spelet, Noring kan slå insparken.

Nicklasson tar sig då mödosamt upp på fötter, signalerar för byte mot bänken och haltar väldigt långsamt ner till eget straffområde.  Det tar cirka 90 sekunder. Under tiden dominerar TFF kraftigt, utan spelavbrott.

När Niklasson hunnit ner till eget straffområde, utan att ha varit i närheten av bollen, får TFF en hörna. Han lägger sig då ner raklång medan han ber Ahlsén om hjälp. Nu försöker Ahlsén prata upp honom. Den här gången vägrar dock Nicklasson. Efter en diskussion på 35-40 sekunder ger Ahlén, som hela tiden står raklång bredvid spelaren utan att luta sig över denne, tecken till bänken. Där har de tre återigen stått och hoppat av frustration.

Ahlsén gör tecknet för båren. När de tre samtidigt springer in reagerar Ahlsén genom att sätta fram handflatan och försöker uttryckligen stoppa dem. En av de tre mjällbyfunktionärerna, struntar dock i Ahlsén order och springer in till Niklasson. Kan en domare verkligen hindra en läkare eller dylikt att ta hand om en spelare som domaren indirekt erkänner behöver bäras av planen?

Varför gjorde han detta? Var det för att få njuta av möjligheten av att få se de två gamla kvinnornas garanterat fruktlösa försök att lyfta spelaren? Eller för att tvinga spelaren att själv ta sig ut, som om Ahlsén fortfarande var övertygad om att Nicklasson filmade och ville få rätt?

Med de två äldre kvinnliga bårbärarna följer också ytterligare en Mjällbyfunktionär. Mot domarens uttryckliga order.Tillsammans undersöker de och hjälper Nicklasson av. Han försöker stödja på det skadade benet men kan inte.

Mjällby har förberett ett byte och så fort Nicklasson kommit av planen vinkar Alsén in avbytaren. Men i nästa ögonblick låter han Trelleborg slå hörnan, medan Mjällby fortfarande tvingas försvara sig i numerärt underläge.

Hörnan studsar på en rygg till en fristående Kristian Haynes som kvitterar Mjällbys 1-0 ledning. 1-1 blir också slutresultatet.

Det är en sak att Ahlsén är en dålig domare. Hans agerande vad gäller skadade spelare är betydligt allvarligare, ja faktiskt helt omdömeslöst.Det är lätt att kalla Magnus Ahlsén allsvenskans farligaste aktör men det är inte kul.

Naturligtvis borde SEF och domarkommittén omedelbart ingripa. Tre månaders avstängning och en intensivkurs i akutsjukvård ( lägg gärna till en fortsättningskurs i fotbollsförståelse) borde domare Ahlsén dömas till.

Ingen tidning nämner det här. Rikspressens båda närvarande fotbollsexperter, Sportbladets Markus Alexandersson och Exp/Kvp:s Åsa Josefsson, ger båda Ahlsén betyget tre av fem möjliga (väl godkänt) utan att närmare motivera varför.