Citat plus Hamréns och Olssons soppa

”Det fanns många hjältar i går.” -Johan Esk i DN

”Det var under en period i den första halvleken en sådan löjlig skillnad på kvalitén som kom från höger- och vänsterkanten att det måste vara uppenbart att Johan Elmander gjort sitt i den svenska startelvan.” -Anja Gatu i SDS

Avrundar med två citat från allas vår Mat Olsson i Expressen:

”Jag åt en misosoppa med anka och räkor på Riddargatan i Stockholm och det kändes som om alla vid alla borden var på väg till matchen, man pratade fotboll och tippade, och på stan gick horder av barn i gula landslagströjor med Zlatans namn på ryggen.”

”Vinsten var inte oväntad, även om den satt hårt inne.”

Visst är det underbart med sportjournalister som är så säkra i sina omdömen, som förstår och ser allt det vi själva inte ser och upplever, eller bryr oss om. Finns det f ö någon anledning för Olsson att fortsätta att indirekt namedroppa restauranger om det inte är så att han äter gratis som tack för reklamen?Detta alldeles oavsett hur viktigt det är att berätta VAD han äter! Finns det folk som säger: ”Ahh så Olsson åt soppa i dag, spännande….”

Själv börjar jag fundera på varför Bajrami får spela. Hans samspel med Safari, som är en viktigare spelare än Bajrami var inte bra. Bajrami kom sällan runt på kanterna och framförallt så gjorde han en knattemiss vid ett avslut. Ifall man är fyra meter från målet så ska man inte skjuta typ 70 grader fel. Bajrami missade nästan bollen när han istället borde gjort mål.

Då får jag sådanadäringa flashbacks av hur Bajrami hade likaledes sneda frilägen i U-21/23-EM och avslutade lika uselt. Mot Italien på Olympia. Bajrami är helt enkelt en usel avslutare och borde därför gå nån kurs i det innan han får i landslaget spela igen (San Marino räknas inte). Jag har länge efterlyst Elmander som galen djupledslöpare på högerkanten i 4-2-3-1. Klart han ska spela där. Oavsett vad Anja Gatu skriver.

Sedan tycker jag det är tragiskt att  Hamrén ännu en gång belönar sina vänner och f d spelare istället för att se till svensk fotbolls bästa. Daniel Öhrlund är typ sexa, sjua av landets målvakter. Johan Dahlin är minst ett steg före och dessutom lovande med betydligt högre potential. Jag retar mig lite på att Hamrén på det här oblyga viset tackar och belönar sina vänner och förtrogna. Det skadar i längden svensk fotboll.