San Marino som fotbollens RUT-avdrag
Det tar ett tag att komma fram till den slutsatsen. Men jag gör det. Vi börjar med citatet ”Fotbollen behöver San Marino” från Max Wiman i dagens SDS.
Låt oss granska Wimans huvudargument.
Wiman menar att det behövs lag som alltid förlorar, eller åtminstone i 64 av 65 kvalmatcher; 1-1 borta mot Lettland är undantaget. Sedan drar han till med ett annat exempel på sanmarinoberoendet: Cyperns 4-4 borta mot Portugal i lördags.
Att räkna Cypern till de ständiga förlorarna är blott okunskap. Dels är Portugal är inte längre så bra dels har Cypern flera gånger varit hyfsat nära att kvalificera sig. De har haft lag i CL senare än Sverige och är i UEFA:s klubblagstabell för nästa säsongs platser i Europafotbollen rankat 21:a, före Norge , Slovakien, Sverige och Serbien.
För Wiman blir San Marino en romantiserande clown som ger ställer upp och garanterar både underhållning och mål.
För mig är länder som San Marino och Vatikanstaten anomalier och existerar enbart för att Italien är ett så korrupt land; ekonomiskt och mentalt. De behövs för handeln i svarta varor och vit tro. Likaså existerar Andorra tack vare buisness och att ingen behöver den där lilla otillgängliga höjden. Pyttenationer borde ha dött med 1860 talets nationalstatsrevolution. Framförallt de som enbart har gräns till ett och samma land, de borde sparkas ut ur FIFA, FN och alla andra förbund alldeles bums.
Smånationer (med fler gränsland) som Andorra och Liechtensteins enda fotbollsmässiga berättigande utgörs av att vi slipper så många träningslandskamper. Det är bland de värsta som finns och då är dessa mellanting mellan tävlings- och träningslandskamper fortfarande ett bättre alternativ.
Samtidigt blir fotbollsalmanackan alltmer nedklottrat, spelarnas kroppar klarar inte de ständiga regelmässiga övertrampen och de många matcherna. Ska fotbollen reformeras så behöver man antingen kraftigt reducera de många skademomenten eller plocka bort pyttenationerna. Låt dem spela egna kval, så som UEFA låter klubblagen göra det.
San Marino behövs inte alls.
Däremot behövs Kanal 10, för att se matchen i TV. Vi som har Canal Digital kan inte se den, trots att vi betalar 299 :- i månaden för att se Viasat Fotboll. Det är ett bedrägeri där båda aktörerna, Canal Digital och Viasat, i mina ögon är skyldiga.
Så Wimans publikfriande krönikor och TV-bolagen som får sända många matcher och indirekt UEFA som får många matcher att sälja till mellanhänderna: de behöver San Marino! Inte fotbollsspelarna, inte den fotbollstittande allmänheten.
På det viset är San Marinos fotbollslandslag en slags temporär arbetskraftsinvandring, eller typ FIFA:s eget Rut-avdrag. De som för en liten peng ställer upp och låter sig förnedras. De avdragsgilla människor som gör det nödvändiga skitjobben på bortaplan och därmed ser till att höginkomsttagarna kan tjäna ännu mer pengar.
About this entry
You’re currently reading “San Marino som fotbollens RUT-avdrag,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- september 7, 2010 / 06:59
- Kategori:
- A-landslaget i herrfotboll, EM 2012, FIFA, Idrott och moral, Idrottens profitörer, Italien, TV, Vänskapshelvetet
- Etiketter:
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]