Jag gillar Roger Federer. Han är inte tuff och svensk som Robin eller sexig och madridsupporter som Nadal. Federer är ganska vanlig men också sensibel och håller inte igen på känslorna. Han har varit mycket sjuk, hans familj har varit väldigt sjuk och han har vunnit fler Grand Slams än någon annan.
Han kan både säga :” jag känner mig manligare nu” efter att han vann sin första Paristitel, och gråta offentligt vid prisutdelningar. Både efter att ha förlorat mot Nadal i Australien 2009 och några månader senare besegrat Robin i Paris grät han öppet.
I en intervju i El Pais berättar han att han egentligen är ganska stolt över detta tårflöde och att det känns helt rätt att inte dölja det . ” Och det fanns en tid då jag grät ofta. Det fanns skäl till det.” säger han lite kryptiskt och berättar sedan att nu inte dölja tårarna är ett sätt att bearbeta det som en gång var väldig negativt, och smärtsamt.
Federar, min favorit. Se också William Tell-klippet, i arkivet.
Lämna ett svar