LdB:s totala dominans har bara börjat

Ser LdB Malmö bli svenska mästare i damfotboll. Jätteroligt. Det var de värda samtidigt som det inte var speciellt oväntat.

Medan jag fortfarande jobbade för DN försökte jag förra hösten få skriva om den långsiktiga damfotbollssatsningen i Malmö – inte de devalverade skrytbyggsplanerna utan själva LdB-satsningen. Den som troligtvis skulle resultera i SM-guld redan kommande år.

Istället gjordes ett uppslag, från Stockholm, om att Linköping skulle komma dominera svensk damfotboll i flera år.  Med Umeå och Göteborg och kanske Malmö som allvarligaste utmanarna.

LdB lär totalt dominera  svensk damfotboll de kommande åren. Mig veterligt är LdB den enda klubben med en stor, välmående och långsiktig sponsor. Och framförallt en bra organisation. Vad som saknas är publiken. Även i Malmö. Tack vare diverse jippon, enormt stor publicitet och massor av gratisbiljetter snittar LdB över 1000 åskådare. Den reella siffran på publikintresset ligger troligtvis på 5-600.

På sikt är detta det stora hindret för damfotbollen. 1700 på en seriefinal på Heden i Göteborg. 1400 på en direkt avgörande VM-kvalmatch i Göteborg. Det är katastrofala siffror.

Matchen i går är värd några reflektioner.

Som att LdB spelar en betydligt snabbare och rakare fotboll i år. Mittfältarna vänder inte om och trampar boll och spelar i sidled så mycket utan det är rakt fram med fart. När sedan tjejerna också lyckas omvandla bråkdelen av alla chanser till mål blir LdB riktigt bra även i Europa.

Nu var två av de tongivande spelarna borta men jag förstår faktiskt inte varför Lina Nilsson är landslagsback. Tycker inte hon är bra. En annan landslagsspelare som jag tycker är under par är Hedvig Lindahl. På LdB:s ledningsmål stod hon stilla istället för att flytta sig i sidled, med bollen. När Nilla avslutar, i det närmaste otagbart vid bortre stolpen står Hedvig kvar vid den främre – ungefär två meter ur position. Märkligt!

Hedvig var reservmålvakt i gamla Malmö en gång. Jag tycker att dansken som nu är andremålvakt är bättre än Hedvig. Och mycket bättre är isländskan som är förstemålvakt; bra reflexer, orädd, läser spelet bra, bra positionsspel, var vad jag hann upptäcka. Kul!

Slutar med ett Pontus Kåmark citat från igår: ”Man provar gärna lite fulhet i de situationerna, som spelare.”

Det kostar på att var ett käckt föredöme för ungdomsfotboll. Svensk damfotboll behöver mer fysik, mer fulhet, gärna några grova utvisningar också.