EM 2013 är ”do or die” för svensk damfotboll

”Framgångsvinden för svensk damfotboll fortsätter”, förklarade Mats Nyström i SVT:s fotbollskväll när värdskapet för EM tillkännagavs.

Att misslyckas i fjärde raka mästerskapet

Att ta sig till nästa VM med minsta möjliga marginal

Att en avgörande VM-kvalmatch drar 1500 åskådare

Att CL blev det sämsta någonsin

Att U-21 blev totalt utspelat i VM:s kvartsfinal

Att publiksiffrorna fortsätter sjunka drastiskt för Damallsvenskan

Att elitspelare hotar med strejk för att de inte får betalt

Att de tre storklubbarna i Sthlm ligger sist, näst sist och fjärde sist i Damallsvenskan och nästa säsong ersätts med Dalsjöfors

Är detta tecken på framgång Nyström?

Jag anser svensk damfotboll har väldigt stark motvind för närvarande. Har haft det sedan den Damallsvenska ballongen sprack för två år sedan. Ett eget EM är en gyllene chans att vända vinden. Frågan är om Fotbollsförbundet är beredda på att satsa vad som krävs?

Att arrangör bestäms blott lite drygt två år före turneringen säger tyvärr allt om dess dignitet. U-21 EM för killar är en betydligt större turnering. DAM-VM är stort, alltför stort för Sverige. DAM-EM är en marginell tröstturnering som absolut inte kan jämföras med herrarnas upplaga.

Detta faktum är dock helt oväsentligt ifall SvFF behandlar det som en stor turnering och ser den historiska möjligheten för svensk damfotboll. Jag förutsätter att de som bestämmer redan har en plan redo. En plan som skapar de bästa förutsättningarna för A-landslaget men också ser vikten att bygga på sikt, efter 2013. Som inbegriper ett lyft för Damallsvenskan och damfotboll överhuvudtaget.

Om inte svensk damfotboll ska marginaliseras, både i förhållande till världsfotbollen och svensk herrfotboll, krävs krafttag. Stora summor pengar, ett radikalt och modigt handlingsprogram och framförallt människor som är kapabla att genomföra det.

Ska en förbundskapten ha en ärlig chans så ska han eller hon tillsättas nu – inte efter ännu ett mästerskapsfiasko. Då är tiden alltför kort för at göra något radikalt. Bestämmer man sig för att satsa på 2013 bör en ny förbundskapten få ett mästerskap att experimentera med.

Jag förutsätter att man byter förbundskapten. Jag är inte lika säker på att SvFF förstår det. Speciellt om Dennerby sitter kvar och bara misslyckas lite lagom i VM, typ Sverige går vidare från gruppen men sedan åker ut i första matchen.

Antingen satsar man på en av landets allra duktigaste, unga manliga tränare och ger honom carte blanche eller så köper man loss Pia Sundhage. Nu!

Dessutom måste man se till att engagera duktiga, manliga tränare på elit- och flickelitnivå. Gärna de gamla kloka högprofilerade landslagsspelare som varken behöver äga krogar eller bli spelaragenter. Mig veterligen är Torbjörn Nilsson den ende manlige elitspelaren i Damallsvenskan? Mig veterligen är han den ende som fått vara huvudtränare för ett herrlag på annat än träsknivå? Att bära koner på Söderstadion är, i det här sammanhanget, ytterst meriterande.

För hur man än vänder och vrider på det: så länge damfotbollstränare inte har varit framgångsrika herrfotbollstränare har de inte bevisat någonting. Eventuellt med undantag för världens mest framgångsrika damfotbollstränare genom tiderna: Pia Sundhage.

Eftersom ansökan att arrangera skickades in för två år sedan förutsätter jag att den här planen redan ligger klar, att det bara är att trycka på en knapp så startar en ”total makeover” för svensk damfotboll.

Allt annat vore, faktiskt, en skandal! Och ett överlagt mord på svensk damfotboll. För så är det. Om inget händer nu händer det aldrig!