Varför gör di på detta viset? – Om produktansvar i svensk elitfotboll och bland sportjournalister

Pressen rasar mot Hamrén. Hela pressen (mig veterligen). Finns inte ett invektiv i SAOL som inte platsar i beskrivningen av fotbollsmatchen Holland-Sverige 4-1.

Efter att Sverige varit bäst i världen mot Ungern och San Marino är nu ”pressimismen” (hittapåord) värre än nånsin. Hamrén hänger på; han tar inte med sig något från matchen.

Varför ser då alla matchen likadant? Jag kan inte vara ensam om att tycka att det dels

1. fanns många goda, offensiva anslag i det svenska spelet
2. att Holland var oerhört effektiva men inte bättre än att Sverige kan slå dem i returen.

När ”drevet går”, och det gör det numera vid varje landskamp, är nyanser och självständigt tänkande lika välkommet som ”de missanpassande” är av den f d kristdemokraten Marcus Birros svenska idealsamhälle.

Man t o m förtiger saker som stör dramaturgin, likt den usle domaren, som att gruppen förmodligen inte avgörs på målskillnad utan på poäng och avgörs den på målskillnad är de två extra målen i tisdagens förlust inte mer värda än fyra skitmål mot Moldavien eller San Marino.

Jag vet att de som verkligen har fotbollsögon i dagspressen inte alltid skriver vad de tycker. För viktigare än att skriva bra och klokt är att skriva för att tillfredsställa läsekretsens krav och förväntningar. Speciellt gäller detta kvällspressens experter. Så här resonerar deras chefer: ”våra läsare vill ha sin bild bekräftad”! De vill inte läsa att Sverige var bra dagen efter att de själv stått och svurit åt de helblå bögarna och gråtit av förnedring, bränt passet och hängt på Googleearth.no.

Ifall krönikören tyckte annorlunda skulle antingen krönikören, eller tidningsköparen, framstå som mindre vetande. Vem gagnar det ifall man har en produkt att sälja samma dag?

Allra värst är nästan reklamkanalerna TV4 och Viasat Sport. Där gäller det att bekräfta varje känsla varje enskilt ögonblick eftersom tittaren kanske byter kanal i fall åsikterna inte passar honom. Där är alltid förlorarna värdelösa, vinnarna Gudar och allra mest värd är ”Målskytten”. Studera gärna anletsdragen på TV4:s gubbar i går. De glada, hoppfulla ansiktena före avspark ersattes med allvarliga ansikten, bekymmrade blickar och hängande mungipor redan i paus. Rösterna blev dovare, man pratade t o m långsammare (trots att detta var TV4 och ytterligare tio minuter reklam för en anti-fotsvampsprodukt  skulle pressas in före andra halvleks början).

Dessvärre sprider detta också sig till morgonpressen – det gäller att inte irritera läsarna alltför mycket. Man ska inte skada produktens anseende oavsett om det är SvD eller  SvFF. Lagrell teaterviskar till Hamrén: ”bekräfta nu bilden av misslyckande och nattsvart misär”. När Hamrén gör det, tar skulden, garanterar det att pressen inte kritiserar i första hand Hamrén för taktik och framförallt dålig laguttagning, utan skyller på enskilda spelare. Gärna sådana från Malmö med missanpassade svenska namn.

Skulle Hamrén förklara och försvara skulle han framställas som en tönt som talade mot bättre vetande, likt den oerhört dräpande jämförelsen med Marika Lyfors Domanski…

Att P 1:s nyhetsprogram ringde upp den fd ”expertkommentatorn” Ralf Edström var förmodligen enbart för att han skulle ondgöra sig över hur bedrövligt usla Zlatan och Safari var.

Nämnde Ralf Edström t ex  Hamrén? Nämnde han Wernbloom? Nej men han tyckte Marcus Berg gjorde ett mycket bra och lovande inhopp!

Det var lågt odds på den bekräftelsen av att SD och dess väljare har rätt!

Därför är det en jävla tur att det finns bloggar med självständig fotbollsjournalistik i det här landet.