Dardan
Jag har en fördom vad gäller forwards. Jag tror inte de är riktiga poeter – de är alldeles för fokuserade av subtila saker som mål och lycka för att förnimma poesins innersta väsen.
Peter Esterházy, den pensionerade ungerske mittfältaren och nobelpriskandidaten, underbygger min tes redan på första sidan av hans nya roman ”Ingen konst” ( f ö utsedd till Årets fotbollsbok i Tyskland 2009 ) där han skriver: ”Jag låg i sängen bland kuddar, som poeten säger”.
Så, plötsligt dyker en nyss fylld 18-åring upp. Han skriver inte enbart poesi, han har förmodligen också avgjort allsvenskan 2010. Hans överlägsna metod att harmonisera med världen och det faktum att han skulle debutera från start i seriefinalen var att sätta sig och läsa skönlitteratur på stadsbiblioteket.
Senare den kvällen presenterade sig det albanska flyktingparets son för Sverige genom att avgöra matchen med en mottagning, en vändning och ett snabbt, lågt skott med höger vrist i bortre burgaveln.
Två oändliga fält av kreativitet och fantasi, totalt olika och ändå närmast identiska där en av allsvenskans mest lovande spelare dels trollar fram mål, dels trollar fram poesi.
Jag blir lycklig och lätt rosig om kinderna när jag läser Max Wimans långa intervju med Dardan Rexhepi i Sydsvenskan. Tack Max!
Äntligen en fotbollspelare som delar min egen passion för både boll och bok: det fysiska och det mentala. Det är ovanligt att elitfotbollsspelare, speciellt 18-åringar, kombinerar detta, så som det inte får plats i samma ivriga, växande kropp. Så ovanligt att jag inte riktigt kan ta in det. Tänk om han hittar på allt? Fast han verkar en genuint beläst 18-åring och säger rätt saker. Ändå kommer jag hela tiden på mig själv med att gardera, inte riktigt våga bejaka.
Jag ÄR begeistrad.
Ännu så länge är endast första kapitlet skrivit men Dardan Rexhepi är en liten vacker berättelse om en ung fotbollspelare med två passioner: leken med bollen och litteraturens lek med orden.
Det var ungefär som i A-lagsdebuten mot Syrianska i cupen i somras, då Dardan fortfarande var 17 år. Han byttes in, tog emot en boll, vände och rykte in i straffområdet i samma moment för att enkelt placera bollen förbi målvakten. Det vackra, det som får åtminstone mig att drömma om hans framtid var att han tog emot och vände samtidigt. Att han var explosiv de där första tre, fyra meterna och att han endast gjorde mål; inget krångligt avslut, ingen stuckatur på bollen.
Dardan bär mörk kavaj på tidningsbilden från biblioteket, har toppbetyg i skolan och säger kloka saker om det han gillar att läsa: som Ismail Kadare. Han gör ett topp 6 lista över romaner han älskar och berättar att han skriver poesi regelbundet. Det är nästan too much. Jag kommer omedelbart att tänka på Stefan Lindbergs fantastiska novell ”I Gorans ögon”, om Barçaspelaren som avbryter karriären för att flytta hem till Stockholms förorter och skriva poesi på heltid.
Om 20 år blir Dardan en grym förstärkning för Författarlandslaget i fotboll!
Dardans lista i oktober 2010!
1. Den döda arméns general – Kadare
2. Mästaren och Margarita – Bulgakov
3. Frankenstein – Mary Shelley
4. Thérèse Raquin – Zola
5. Utvandrarna – Moberg
6. Det mörka tornet – King
Ps har ni läst så här långt ska jag också belöna er med att avslöja vad ”poesins innersta väsen” är. Det är motsatsen till att vara forward. Vad är då en forward? Jo, en som tar åt sig äran.
About this entry
You’re currently reading “Dardan,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- oktober 17, 2010 / 07:45
- Kategori:
- Allsvenskan, Litteratur, MFF, Poesi, Sportsensualism
- Etiketter:
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]