Celtic-Huns 1-3… …och plötslig död en söndag

Det fanns en tid då det var roligt att skämta om bristen på fotboll i en OF-match. Det var ett tag sedan. Idag är standarden på spelarna så låg att det ofta bara är pinsamt. Att Huns spelar och tar poäng i CL med ett lag som är helt underlägset t ex MFF i teknik är bara löjligt.  Samtidigt kompenserar de detta med överlägsen attityd och fysik.

Det var två gula första fem och ytterligare tre, fyra tacklingar som blivit rött i allsvenskan. Men kvalitén var bedrövlig.Huns backade hem i första halvlek men Celtic var oförmögna att skapa något p g a av dåliga, orörliga forwards. Och passningsspelet gick alltför långsamt. Båda lagen satsade på fasta situationer – hur kul är det. Ledningsmålet, efter hörna, var lite turligt men inte helt oförtjänt. Rangers tvingades nu upp och gjorde tre mål i andra.

Fanns tre spelare som jag gillade under den timme jag såg: Majsan fick bli lagkapten när Maloney gick ut tidigt. Den förste  svenske lagkaptenen i Celtic sedan jag var det i Leicester 1999. Då var det visserligen blott för Celtic i EM för mailinglistlag men i alla fall. Förmodligen var det för att jag var den ende som var nykter nog på söndagsförmiddagen att skaka hand med domaren utan konvulsioner.  Vi var spelade som favoriter efter lördagen och åkte ut på motståndare vars enda avslut på hela matchen kom mycket olägligt – vår målvakt spydde just då!

De som inte såg ut som om de varit ute och festat hela natten va som sagt Majsan, sydkoreanen Ki med bra teknik och blick och Stokie som jag aldrig sett tidigare. Bra kroppsfinter, alltid spelbar, bra def. jobb  och rädd och bollen Resten var mindre bra! Blir ännu ett tufft år för världens bästa lag!

Ps lite drygt en timma efter att jag för första gången skrivit om den här händelsen, i Leicester, får jag reda på att målisen, LAz avled tidigare i dag. Tragiskt och märkligt. Han var en av de mest positiva, generösa och gladlynta människor jag någonsin träffat. Och dessutom en av de största: typ 190 cm och 140 kg. LAz, RIP!