Fantastisk förändring 1: Huvudspelet

De två senaste matcherna har MFF varit väldigt bra. Två 0-4 segrar på bortaplan är ytterst ovanligt. Även mot Kalmar MFF spelade MFF tidvis bra men laguttagning och obalans förstörde resultatet. Egentligen har man spelat bra fotboll hela hösten. Även 3-3 mot Åtvidaberg var undantaget några horribla försvarsmisstag och en oturlig skada i många fall en bra insats.

Jämför man med det änsliga lag som krigade till sig triumfer i början av våren är skillnaden anmärkningsvärd. En skillnad, framförallt från de två tidigare åren med Rolle är huvudspelet.

När gjorde MFF så här många nickmål senast och det utan att ha en utpräglad offensiv huvudspelare?

Agon har bättre förstatouch med huvudet än med fötterna men det räcker inte som förklaring. Ingen av de andra har nickar som en framträdande egenskap, det är snarare tvärtom. De är motvilliga, kortväxta och alltför långt från mål.

En förklaring är naturligtvis Ulrich Vinzents många bra inlägg. Även Ricardinho slår ibland bra inlägg. Överhuvudtaget spelar MFF bredare nu och med fler inlägg nu än i våras och tidigare år. Dessutom drar sig Molins längre innåt plan och ger utrymme för dansken. Framförallt 2009 var det konsekvent frontalattack som gällde. Liksom mot Kalmar och resultatet blev det samma: det är så trångt att MFF-arna ( speciellt Wilton) tvingades skjuta från 25-30 meter. Ofta.   Då var det ofta 20 avslut varav mer än hälften långt utanför straffområdet. Ungefär likadant mot Kalmar.

Dessutom är inläggen den här hösten ofta slagna närmare målen vilket innebär att de är lägre och hårdare och naturligtvis mycket svårare att freda sig emot. Till skillnad från de långa, höga avsedda för väntande försvarare och en stillastående Agon eller  Ofere.

Det var också väldigt sterotypt med alla Ricardinhos väggar inlägg och avancemang längs vänsterkanten. Motståndarna bara flyttade över folk och gjorde det trångt. I år har inläggen varit jämnare fördelade mellan kanterna och under hösten har högerkanten kraftigt dominerat. Delvis för att Rolle ( eller någon annan)  insett vilken bra passningspelare dansken är om han slipper uppträda likadant som Ricardinho, d v s skapa ytor och inläggsmöjligheter genom passningar inåt-utåt och inte genom spelaren snabba ben. Att inläggen dessutom kommer från båda hållen gör det svårare för motståndarna att behålla markeringarna.

En annan förklaring är att Agon faktiskt rör sig mer utan boll nu än tidigare. Det är bättre men inte bra. Förr blev han väldigt stillastående. Nu löper han i alla fall en del och in i straffområdet. Däremot tycker jag inte han löper hela vägen utan stannar ofta ett par meter innan han skulle kunna kasta sig fram och styra in bollar med huvud och fötter. Men att fullflöja en löping i straffområdet gör Agon väldigt sällan – trots inläggens kvalité. Till skillnad från t ex Jeffery Aubynn och Dardan!