I morgon är det Fotbollsgala och landets bästa spelare ska koras. M a o hög tid att plocka ut en sämsta elva. Det är inget lätt jobb, konkurrens i allsvenskan är stenhård men någon måste göra jobbet.
I tider då dagstidningarnas och supportersidornas betyg i princip aldrig är sämre än godkänt måste någon våga skriva sanningen: vissa spelare (och sportjournalister) har inte i allsvenskan att göra precis som vissa lag (och styrelser) inte borde få kallas allsvenska.
T o m de lag med dyra, etablerade spelare som misslyckats kapitalt i år: alla de spelarna får i genomsnitt över eller mycket över godkänt.
Så varför sätter de betyg ö h t?
Nästan de enda som kan få underkänt är en målvakt som gör en tavla. En forward som missar 30 frilägen brukar däremot få godkänt. Tofflar han in ett mål är han bra och tofflar han in två är han formidabel, alldeles oavsett hur bar han egentligen var.
När jag tittar på förra årets vinnare är där ett namn som står ut. Inte för att han klarat sig bättre (nästan alla elva är försvunna från allsvenskan i år – utom den som var allra sämst: han är kvar och allsvensk medaljör) utan för att han haussades så enormt.
Jag är faktiskt lite stolt över jag valde Tom Söderberg som en av allsvenskan sämsta mittbackar. Det var inte direkt så att pressen tycke likadant. Tom blev vald i diverse bästalag och Erik Hamrén tog t o m ut honom till landslaget; A-landslagets vinterturné ( där Tom f ö misslyckades grundligt).
Hur har det gått sedan? Jo Tom Söderberg har varit lite skadad men också stått helt utanför truppen i det lag som under 26 omgångar kämpade i bottenträsket. Även då Mattias Östberg, den bra mittbacken i förra årets konstellation, var skadad platsade inte Söderberg i truppen. Han startade 8 matcher, blev inbytt i 3.
Så för att formulera det lite provokativt: Hamrén – vem av oss hade rätt?
Lämna ett svar