Sämsta elvan: backlinjen

Högerback: Johan Lind, 35-åringen har rört sig längs högerkanten i Häckenmatcher sedan mitten av 1990-talet. Sedan milleniumskiftet sällan över hela mittlinjen. Dåligt bollsinne och extremt långsam för sin position men har hela tiden kompenserat detta med bollcynism och allsvenskans mest flygplansliknande rörelseschema. Förra årets vinnare: Robin Jonsson ÖIS

Mittback: Ferhat Korkmaz – 29-åringen startade 12 matcher, framförallt när Asp och Segerström var skadade och är ett självklart val. Inte så tokig med boll men positionssvag, lider av närkampsfobi och med spelförståelse på minus. Förra årets vinnare: Tom Söderberg Häcken

Mittback: Det här är svårare. Pontus Jansson är alltför ung och hade egentligen bara problem med positionsspelet. Stora problem men inte så stora att det motiverar en plats här. Tomas Zvirgzdauskas är fortfarande en utmärkt närkampsspelare i straffområdet. Patrik Haginge har sluppit spela mittback i år, Olov Mård är alltför ung och har spelat alltför lite. Åtvids Nr 13 Alberis da Silva snubblade ut Åtvidaberg ur allsvenskan men jag har inte sett honom tillräckligt. Har i det här sammanhanget alltid varit svag för Elfsborgs Martin Andersson men det måste nog bli en Kalmarspelare. Bagarn är fortfarande djupt saknad där. Dilemmat är att de är ungefär lika dåliga allesammans. Paulus A. är nog bäste kandidaten men är alltför ung. Lantz är alltför gammal och ganska bekväm innanför straffområdet. Marcus Lindberg (vinterlandslaget januari 2009) är också dålig men sämst i allsvenskan, nähh det är han inte.  Platsen förblir obesatt eftersom så många lag spelar med en låg fyrbackslinje och långa utsparkar och skyler därigenom effektivt många mittbackarnas brist på bollsinne. Det är helt enkelt alltför svårt att hitta en värdig partner till Korkmaz. Förra årets vinnare: Igor Armas Hammarby

Vänsterback: Den första man tänker på är naturligtvis Ryan Miller i HBK. Amerikanen med begränsat bollsinne och dålig taijming som petade ”Texas” Johansson på enbart större mobilitet. Finns andra starka kandidater i DIF, GIF och ÅFF men priset måste nog gå till AIK:s lagkapten ”Nisse” Johansson. Överviktig, trög och kanske framlevandes i villfarelsen om att han fortfarande var snabb och följdsam. Gjorde säkert ett kanonjobb, i omklädningsrummet men det var kanske inte därför AIK la ut en kvartsmiljoni månden på honom. Eftersom Falvió aldrig gav någon som helst hjälp och mittbackarna var alltför ängsliga blev Nisse ständigt utlämnad åt snabba motståndare och stora ytor. Begick ett astronomiskt antal taktiska fouls genom att fälla ut allt vad som fanns av knubbiga ben och armar. Det var plågsamt att följa. Lite som omvänd sälklubbning: en gång var ”Nisse” en väldigt bra fotbollsspelare, mannen som skulle föra AIK ut i Europa. Det var nära att han förde ner dem i Superettan. Förra årets vinnare: Alex, ÖIS