Bästa elvan: mittbackar

Nominerade:

Daniel Andersson, MFF: Klassspelare som naturligtvis skulle tagit steget ned redan förra hösten när Dixon försvann. Kanske ännu tidigare. Förlorar aldrig en närkamp, förvånansvärt bra i nickdueller även om han inte alltid träffar bollen. Leder bra, näst bäste mittbacken med boll. Och då har han ändå spelat med två ännu ej färdiginskolade partners och ibland t o m med Elanga bredvid sig.

Marcus Nilsson, HIF: Har varit jämnare än Ekstrand även om denne kanske har högre potential d v s är bättre med fötterna. Snabb, bra på huvudet, lite för snäll men det har väl med åldern och ursprunget (Rydebäck). Det enda överraskande med Nilsson är hans många och 50-talsmässiga förnamn (Marcus Åke Jens-Erik): hur tänkte föräldrarna här? Är det pappas pokerkompisar? Eller en slags försenad tribute åt mammas ”kompisar”?

Ragnar Sigurdsson: Även om han inte hade ett fantastiskt år är detta isländska ursinne ändå klassen bättre än nästan alla andra i allsvenskan. Hade Ragnar fått ta över som spelande tränare när Rehn äntligen avpolleterades hade han skrämt in IFK i guldstriden. Grym vinnarskalle, snabb, fullständigt hänsynslös och inte helt bortkommen med bollen även om han trivs bäst utan. Borde spela i en större liga.

Walid Atta: Man måste gå tillbaka till Hyséns tid för att minnas en spelare som så totalt har dominerat ett lags försvarsspel som Walid Atta gjorde i AIK. När han fick spela. Stark i flegmatisk kropp. Följsam, underbar attityd, grymt bra taijning i brytningarna och bra balans ( ja det är väl egentligen samma sak..). Dessutom seriens bäste mittback med boll. Men Dinamo Zagreb är ett felval tror jag. Han hade gjort sig bra bredvid Daniel Andersson…

Vinnare är Daniel Andersson och Walid Atta

Diplom till Jon Jönsson, Ekstrand och Almebäck.