Hockey och löjesjournalistiken

I går körde Sportbladet över ett helt underhållande uppslag en väldigt spekulativ text om klubben i total upplösning.

Vilken kanske ni frågar, jo det var Frölunda den här gången. De ligger ju sist och visst, det är lite anmärkningsvärt med tanke på budgeten och ambitionerna. Nu gav landets största dagstidning procentuella chanser på vilka spelare som skulle försvinna efter säsongen.  Man hade dessutom fått någon förvirrad ledare, kan mycket väl ha varit Adrian, att säga att det kommer ske stora förändringar i spelartruppen.

Ja, i Sportbladet var de en veritabel utrensning, det var inte många som hade ens 50 % chans att stanna. Trots kontrakt.

Idag, söndag. har de en vunnen match, tre poäng, upp till slutspelsplats och chans att vinna SM-titeln. Det är små marginaler i hockeyn. Skillnaden mellan Himmel och Helvete är en match – när drygt 30 återstår av grundserien.

Det är dessutom likadant varje säsong. Värsta krisochkaos-rubrikerna och klubbar på randen till kremering Få se, HV71 var väl två år sedan och förra året var det Linköping. Modo, var det förrförra året, och tidigt i höstas? Och Frölunda, var det tre år sedan förra ”totala krisen”? Brynäs och Djurgården= siempre!  Färjestad har väl också krisat? Har någon klubb över huvud taget inte krisat, ja utom Skellefteå och Luleå som alltid verkar leva i tron att SM-titeln avgörs i en rak serie och följaktligen är chanslösa så fort slutspelet börjar.

Så hur många av alla dessa etablerade krisklubbar har åkt ut de senaste fem, sex åren?  Malmö och Leksand räknas inte eftersom de ”avetablerades” redan i början av 2000-talet. Hur många är de, hur stor är egentligen krisen?