Favorit på svenska

”En av favoriterna”, skrev TT:s Tobias Österberg  i en förhandsartikel i förra veckan om kombinationen Robin Söderling och det nu pågående ATP-slutspelet i London. Hur kan man vara någon slags favorit överhuvudtaget i ett fält som inbegriper en motståndare, Federer, man har matchkvot 1-14 mot? Faktum är att på de 14 förlusterna har Söderling bara lyckats vinna två set.

Nu ville Österberg, med viss rätt, endast haussa ett event som han är i det närmaste ensam svensk journalist att bevaka. Förståligt och visst vore det kul för svensk tennis ifall Söderling slapp möta Federer men Robin Söderling verkar inte vara favorit någonstans. Inte ens i Båstad.

Han har ju lite svårt med att bli folklig, är inte ens lite favorit till Jerringpriset. Tvärtom är Söderling lite allmänt butter, som Björn Borg utan segrarna. Och så kommer han från Tibro, precis som det senaste årens bäste förare i Novemberkåsan där alla är sura och lite uppfriskande butterhet närmast att beteckna som en överlevnadsstrategi.

Kanske har Robin bara hamnat i fel sport.