Bästa elvan Anfallare

Alexander Gerndt, HIF: När han debuterade för AIK var han bara en kille med långt löpsteg som sprang mycket som vänsteryttermittfältare utan att aldrig få känna på bollen. Han var inte ens i närheten av straffområdet. I de första 38 allsvenska matcherna gjorde han tre mål – och det var i slutet av förra hösten för Gefle..  Det hände något en här vintern.  Han började med fyra av fyra, varav tre med högern.

Hans tränare trodde det var alla mållösa matcher som gett honom erfarenheten att nu göra mål. Tror inte jag. Men jag kan inte säga vad. Gerndt har ett oerhört målsinne men någon borde väl märkt det tidigare och placerat honom längre fram. Eller blev de lurade av hans löpsteg, eller hans intelligens, ödmjukhet eller hans känsliga vänsterfot? Under alla omständigheter är han förmodligen allsvenskans mest ödmjuke skyttekung genom tiderna.

Mohamed Bangura, AIK: Krisklubb, mitt i säsongen, brist på konstruktivitet i varje tänkbart led, inkl styrelsen, defensiv uppställning, anti-fotboll, Rangerstränare e t c, e t c. Faktum är att utgångsläget för en 20-årig afrikan från Värnamo knappast kunde varit sämre. Under alla under. Han utvecklades oerhört snabbt i AIK. Underbart explosiv och med ett välutvecklat målsinne trots den unga åldern. Vet inte om han kan nicka och riktigt hur bra han är i boxen. Fysiken borde vara något med utvecklingspotential. Men Bangura kan bli väldigt, väldigt bra, typ startspelare i ett bättre lag i Serie A.

Denni Avdic, Elfsborg: Så länge Bajrami kunde pricka skallen på honom rann målen in. Sedan gick det tyngre. Mycket tyngre och i takt med knallarnas kräftgång tappade han t o m den säkra skyttekungskronan.  Jag är lite kluven vad gäller hans potential. Lite kantig, lite för långa ben, inte explosiv. Han rör sig som om han skulle vara några centimeter längre än vad han faktiskt är.

Daniel Larsson, MFF: Seriens bästa målpassare, visade det inte minst i sista matchen mot Mjällby. Ruggigt snabb men saknar målsinne. Så plötsligt gör han ett kyligt avslut en-mot-en eller stänker upp den i närmsta krysset från 20 meter som mot IFK Göteborg borta. För att bli såld med stor förtjänst till kontinenten måste han göra fler mål. Och det gör han inte. Tror hans framtid är som mer Robben-lik spelare som startar på kanten.
Mostapha El Kabir, Mjällby: Väldigt bra attityd, ettrig, elak, explosiv och lätt hänsynslös. Bra målsinne och fortfarande bara 22 år gammal. Fick springa mycket ensam, ofta ensam stångas med tre försvarare. Så han vill ifrån Mjällby men frågan är om hans c/v är tillräckligt för andra länder än Sverige. I rätt lag, typ MFF, hade han gjort 20 mål…

Tobias Hysén, IFK Göteborg: En väldigt bra forward som springer rätt, har utmärkt spelsinne och gör mål om han bara får de rätta bollarna. Utan speciellt bra målsinne. Det är självförtroendet som gör Tobias till latent skyttekung. Han fick inte de rätta bollarna i år i IFK. Och hans utveckling har stannat. Hysén kommer avsluta karriären i Göteborg om fyra, fem år och därför finner jag det märkligt att han fortfarande är med i landslaget. Så bra är han inte.

Vinnare: Alexander Gerndt och Mohamed Bangura