Natural Born Leaders?: Lantz, Laul, Daniel A. och andra
Lantz lämnar och hur pressen hanterar det faktum att deras kelgris ratas är spännande. De har ju investerat så många superlativer i honom under hösten. Vem har fel, de eller klubben?
Detta handlar om självbild och hur modig man är, ifall man ser de egna misstagen eller bara ropar i vrede; i tidningen och på planen.
”Nästa år tror jag de mer än en gång kommer att få försvara dagens beslut. För det är ingen tvekan om Helsingborgs IF 2011 är ett sämre lag utan Marcus Lantz.”
(Mattias Larsson i KvP)
”Det är självmord och ekonomiskt ansvarstagande i ett och samma drag, då jag förutsätter att beslutet att inte tillmötesgå Lantz krav bottnar i ekonomin.”
(Robert Laul, Sportbladet i en krönika där han använder Lagerbäck för att misskreditera klubben. 2008 sa Lagerbäck nämligen att åldern inte spelade någon roll. Förmodligen syftade han på Henrik Larsson. Detta använder nu Laul under rubriken ”Lagerbäck sågar Helsingborg”.
Helsingborgs Dagblad och Marjan Svab väljer ett mellanläge och Svab är den som är mest ödmjuk. I orden. Mellan raderna läser jag något annat. Efter att verkligen ha sågat klubben i somras när förhandlingarna strandade blir svaret nu både jag och nej. Svab skriver att han missbedömde klubbens potentiial i våras och kan ha fel igen. Samtidigt haussar han Lantz, jämför med betydelsen av Daniel Andersson och Taco i sina respektive klubbar. Här bakom döljer sig, som jag ser det, Svabs egentliga uppfattning:
”Det finns ett annat motsvarande exempel några mil söderut. Jag har läst om det som sagts om honom, och jag har hört spelare och fans i MFF-familjen prata varmt om honom. Unga spelare är som unga spelare är. Det behövs karaktärsspelare som vägleder dem alternativt håller dem i örat om så krävs. I MFF heter katalysatorn och lagpappan Daniel Andersson, och hans betydelse för den ungdomssatsning som klubben gör kan aldrig underskattas.”
Den accentueras av HD svarsalternativen i enkäten:
”Var det rätt av HIF att inte erbjuda Marcus Lantz ett längre kontrakt?
Nej, han hade varit ovärderlig i många år framöver.
Nej, han hade hållt i två år till.
Det beror ju helt på lönens storlek.
Nej, det är dags för de yngre att ta över. ”
Tre nej och ett ”kanske” även om det sista alternativet kan var en felskrivning.
Att Lantz var verbal ledare på plan är sant men var han det också i omklädningsrummet? Privat är han inte lika dominant som på plan och mina källor gör gällande att det fanns mer dominerande spelare i HIF:s omklädningsrum. Den mest naturlige är Erik Edman som saknar Lantz yttre kaxighet men är en förnuftig och rutinerad man.
Vad gäller Daniel Andersson går det inte att ta ifrån honom någonting han åstadkommit på planen men som ledare? DA är en spelare som leder genom exempel, (liksom Lantz) han är MFF men någon uttalad ledare för andra är han inte. Bara för att man är en pådrivare på plan betyder inte att man leder resten av tiden. Det är en chimär att tro att den som skriker högst är den som folk lyssnar mest på.
Det kommer bli väldigt spännande att följa HIF under våren. Inte minst efter att han skrivit långtidskontrakt med Rachid Bouaouzan. Det är en spelare som verkar han oerhört kort stubin och spela med alla känslorna i skorna: en medgångspelare med underbar teknik. Graden av hans succé kommer avgöras av hur bra han anpassar sig till det svenska sättet att spela fotboll: att det inte finns något sånt som en fri roll och finsn den är det Alexander Gerndt som har den. Hur lätt är Rachid att stöpa och hur mycket kostar det? Vad jag är övertygad om är att, ifall inskolningen lyckas, är att Rachid kan säljas för 30-40 miljoner om ett år.
About this entry
You’re currently reading “Natural Born Leaders?: Lantz, Laul, Daniel A. och andra,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- november 26, 2010 / 05:40
- Kategori:
- HIF, Idrott och moral, Lagkapten/Ledarroll, Sportjournalistik, Uncategorized
- Etiketter:
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]