Backhoppningstouren söker fortfarande sexappealfaktorn

Alla sporter har Världscup, TV-avtal med Eurosport,  mediatränade utövare (utom svensk fotboll), statistikanalyser, arenapublik och försök till sexappeal.

Och så har vi backhoppning.

Det liknar den alpin cirkusen fast utan alkoholstinn publik och tjejer. De verkar alltid tävla typ 09:30 på söndagsmorgnar iklädda stora hjälmar och lättacne (eller är det kylan i tornet?). Med de långa skidorna rör de sig klumpigt och deras ansikten är dolda. De enda ansiktena, de enda känslorna som visas är de relativt osexiga backhoppningstränarna som ofta zoomas in med en flagga i handen. Den landsflagga med reklam i mitten. För korv, eller öl.

Ledarna ser väldigt koncentrerade ut. Spända ansiktsdrag, lyfta överarmar. Gubbarna med flaggan får en oerhört viktig roll i sändningen; det känns som en fotbollsmatch fokuserad på inkaststatistiken.

Det blir värre!

Uppe i tornet sitter den klumpige hopparen på en metallpinne och bredvid honom, i trappan en funktionär. Nu vill hopparen flytta metallpinnen och i dessa tekniktider är det ett helt manuellt arbete. Det är plintar och tyngd och TV-producenten klipper bort arbetet för det är så otidsenligt. Men eftersom det inte finns något annat lockande ( gubbarna med flagga, ett 20-tal påpälsade åskådare) så tvingas man efter 70-80 sekunder tillbaka till gubben med bommen. De ser tungt och omständligt ut och hopparen tvingas huka i trappan innan bommen kommer på rätt plats.

Backhoppning är global tv-idrott på korpnivå. Ganska befriande otidsenligt, på alla sätt. Inkl det faktum att tjejerna aldrig hoppar i Eurosport. Är det för att kvinnliga backhoppare vägrar bikini?