Bästa jubileumsboken

Supportrarna är både en elitidrottsförenings blod och själva kropp

Om jag räknat rätt har det kommit fem, i sig ganska olika, jubileumsböcker om MFF.

Den officiella – på alla sätt misslyckade som säger mer om Bengt Madsen ledarstil och smak än om MFF.

Ranelids vackra men slarviga och groteskt självupptagna historieskrivande. Bitvis genialt, bitvis genant.

Jonny Ambrius ”Guldåren – från Eric till Hasse” som är en andefattigt, illa skriven, ihopsnodd text från andra MFF- historiker och tidningsreferat. Ett bedrägligt snabbjobb på 60 sidor text för 620 kronor med reklam. Kanske det allra värsta exempel på litterärt bedrägeri jag upplevt.

Dessa tre titlar recenseras mer utförligt här.

Betydligt bättre än sitt rykte; pallplats

I våras kom också Håkan Malmströms SDS-serie i bokform: ”100 MFF:are”. Den har fått lite orättvis kritik tycker jag. Den begränsar sig till spelarnas MFF-historia och man kan alltid diskutera urval men Malmströms lätt lakoniska stil och humor passar bättre här. Den är inte dyr, inte påkostad, inte livlös och opersonlig. Här dyker MFF-arna upp som människor och den historiska dimensionen ger alltid en fungerande relief till berättelserna. Det mesta var sämre förr, fast roligare och mer begripligt.

Allra sist in, precis före säsongsavslutningen, är Carlo Nilsson, Sven Liljegren och Claes Hall (foto) bok om att vara MFF-supporter: ”…och vi var med – en resa i det blå med laget vi älskar!” (Isaberg förlag).

På så sätt liknar jubileumslitteraturen jubileumsåret i stort: en enda lång prövning med jublande slut!

För detta borde naturligtvis varit den officiella jubileumsboken!

MFF årgång 2010 (och 99 år förhistoria i korta nedslag) berättas med kärleksfulla supportrarnas vardagliga, lite nostalgiska ögon. Två äldre gentlemen varav den ene ger röst åt exilsupporterns relativa misär medan den andre varje dag hänger på både träning och på internethemmet: ”Himmelriket”. De är med men som alla supportrar ändå inte riktigt delaktiga i allt!

Det är aningen rörigt och ostrukturellt, det blir lite VM, CL-kommentarer, socialdemokratiska rötter och matrecpt men också mycket charm och (med ett krångligt men utmärkt ord i det här sammanhanget) autenticitet – äkthet, enkelhet, aldrig sinande förundran över nuet!

Boken ger en oerhört intressant inblick i äldre fotbollssupporters liv 2010: från TV-matchernas sterilitet till köranalys i väderhelvetet på Mjällbys ståplatsläktare. Det är så bra att den borde användas som kurslitteratur i socialantropologiska studier.

Klubben, och den nära vänskapen med de andra i familjen (de kallar sig Kommando Kellerman) skildrar starka känslor, respekt och nyfikenhet. Texten lyckas märkligt nog vara både mycket personlig och ha ett genomgående hövlig, resktfullt tilltal, även när det handlar om HIF. Det är nästan som en positiv dokusåpa, med lyckligt slut!