Terrorister eller huliganer – bör svensk elitidrott tvingas betala polisen?

Grymt filosofisk illustration av problematiken "lagbok vs fotbollslag"

Tre miljoner kronor var!

I gårdagens matchprogram skrev ordföranden i AIK Hockey att de extra ordinära insatserna som nu krävs efter förra matchens derbybråk kommer kosta de två 08-klubbarna tre miljoner kronor var.

Då har han inte räknat med polisinsatserna. Det gör ingen svensk idrottsledare eftersom det är skattebetalarna som finansierar skyddet mot AIK:s hockeyhuliganer, inte AIK.

I somras fick Örgryte IS/AB en räkning från polisen. Eftersom det är ett affärsdrivande bolag ska det enligt lagen också betala för polisinsatser i samband med matcher. Det kan tyckas självklart. Det är det inte i den svenska skattemoraliska morän (som skulle kunna kallas ”Tredje Ståndspunkten”) och innebär att idrottsrörelsen är både ideell verksamhet och aktiebolag beroende på vad som passar bäst vid olika tillfällen.

Om lagen följs vad gäller fotbollen är även de tre stora sthlmsklubbarna och Örebro betalningsskyldiga för polisen.

Jag vet inte hur det här slutade men jag vet att SvFF:s ordförande Lars-Åke Lagrell tog i nerifrån magen och hävdade att detta skulle försvåra svenska klubblags konkurrenskraft i Europa.

Ringde därför Anders Sigurdsson, säkerhetsansvarig på SVFF. Han berättade att Örgryte överklagade beslutet och fick efter förhandlingar med polisen endast betala för en arenaansvarig och två supporterpoliser.  Under tre timmar. Den kostnaden var ca 8 000 :- och ÖIS fick rabatt även på det och räkningen slutade på 3 000:- Resten fick skattebetalarna stå för.

Man kan tycka ÖIS kom billigt undan men då ska man betänka att 3000 :- är en ganska stor summa för en klubb med ”ÖIS-ekonomi”.

ÖIS överklagade alltså men i Förvaltningsdomstolen i Västra Götaland fastställde man i början av augusti polisens krav. Vill polisen i något annat polisdistrikt att klubbarna betalar kostnaderna helt eller delvis kan de stödja sig på den här domen.

I Stockholm tycker polisen att det är skattebetalarna som ska stå för kostnaderna.

Mig veterligen har inget nytt hänt här men frågan borde upp på dagordningen igen och det av ett specifikt skäl.

Kanske kan det här med poliskostnader t o m få än mer förödande konsekvenser än de Lagrell varnade för.

Efter terrorattentatet i Sthlm är det troligt att den allmänna opinionen svängt en aning i den här frågan d v s när väl den allmänna opinionen blir medveten om den egentliga frågan: i brist på resurser skall polisen i avskräckande syfte och för att lugna medborgarna ( och skydda politiker, skolor e t c ) antingen synas på stan eller på idrottsarenorna? Vad tycker du?  Vilket är viktigast: Ungdomar eller Ultras?

Ska man dagtinga med människors rätt till trygghet för att idrottsföreningarna inte själva kan ta hand om sina bråkiga, vandalsupportrar och ligister?

Man kan även gå ett steg längre i resonemanget: borde inte polisens ”ordinära” resurser prioriteras eftersom alla terrorister kan räkna ut att varje gång AIK-Djurgården möts i hockey eller fotboll kommer groteskt stora insatser göras just där medan resten av Stockholm ligger naket och prisgivet till eventuella terrorister.

Slutligen kan man vända på frågan och argumentera för ännu fler poliser på idrottsevenemang eftersom det finns få så utmärkta terrormål som ett par tusen människor sammanpressade på en idrottsläktare.

Låt oss ta exemplet England och EPL:

Där har polisen p g a den ekonomiska krisen tvingats prioritera om och letar nu efter kostnader att skära i. Idrotten är en sådan. I England betalar idrotten i genomsnitt cirka en tredjedel av poliskostnaderna. Sammanlagt är det cirka 350 miljoner svenska kronor per år ( räknat på ¼ 2009 – ¼- 2010. Då räknar man att klubbarna betalar för kostnaderna inne på arenan och skattebetalarna för alla övriga poliskostnader.

I  England bestämmer polischefen i varje enskilt grevskap och i vissa får klubbarna istället lägga pengarna de borde betala på sin ungdomsverksamhet ( enligt Sigurdsson).

Så är det inte överallt. Som i London t ex.

Cupmötet West Ham – Millvall krävde 543 poliser (egentligen ”polisskift”). Av de drygt 2 miljoner det kostade betalde klubbarna 200 000 kr. Skattebetalarna bidrog alltså med 1,9 miljoner. För en simpel, jävla match.

Millvall-Leeds 414 poliser 1,7 MSEK och 250 000 :-

Chelsea –Liverpool 468 poliser 1.8 MSEK och 450 000 :-

Chelsea –  Cardiff  379/1.3 MSEK/300 000 :-

Arsenal – Tottenham 377/1.2 MSEK/ 700 000:-

Wimbledon tennis ( två veckor) 1677/9MSEK/ 7.5MSEK

I England pågår nu en diskussion om inte de stora klubbarna helt ska stå för kostnaderna. Dels tar terrorbekämpning allt större del av kakan, dels ska statens bidrag ner. Så vad ska man prioritera? Fotbollssupportrar och fotbollsklubbar med vinster på driften på 3-400 MSEK?

Sedan har vi exemplet Tyskland där det inte behövs speciellt många poliser eftersom man har en annan och friare syn på supporterkultur. Det vill säga om man ger supportrarna förtroende så ger de något i gengäld. Om man betraktar supportrar som bus och slödder som endast massiva polisinsatser kan stävja – ja då får man just det: bus och slödder.

Och naturligtvis tar klubbarna ansvar för sina supportrar!

Det går dessutom hyfsat bra i Europa för tyska klubbar, typ CL-finalisterna Bayern München.