Likheterna mellan Phil Espositos kokainmissbruk och Wikegård falska moraliserande

Såg min andra juniorhockeymatch på två år. Den förra var VM-finalen mot Kanada då svenskarna verkligen var som de rädda chickens Phil Esposito generaliserade om ( f ö berättade han för några år sedan att han var rätt hög på  kokain när han skulle slå huvudet av snälle Kent Erik Andersson i VM (i Polen?) typ 1976.

I går mot Ryssland kom jag in vid den svenska reduceringen ( halv matchen) och ”Växeln” var så mycket bättre än Ryssland. Fast som alltid i svensk landslagshockey; Sverige är väldigt överlägsna men har inga målskyttar då det gäller.

När Sverige tog ledningen klippte producenten in en bild på den ryske coachen som skällde på en spelare. Wikegård uppmärksammade detta, gjorde sig rolig över det och avslutade med  att på ”låtsasryska” förlöjliga coachen. Och ryskan.

Hur samme man sedan kan stå och anklaga de ryska juniorerna för att vara osportliga ifall de pekat finger är beundransvärt falskt. Hur blir man så falsk? Min teori är, trots Viktors invändningar, att det har med spelat att göra. Att en expertkommentator i fotboll skulle skrika, heja, svära och dessutom håna motståndarnas tränare/coach finns inte på kartan. I hockey, och i SVT,  är det däremot helt acceptabelt. När man tänker efter så är Wikegårds verbala härjningar i SVT ganska lika Espositos fysiska rallarsvingar i den kanadensiska landslagströjan. De har ingen broms, de verkar kapabla till allting och ingen i omgivningen vågar stoppa dem.

En konsekvens av Espositos knarkrelaterade misshandel var att den kanadensiska regeringen ingrepp och skapade en uppförandekod för landslagsmän – speciellt i hockey. Undrar om SVT på samma sätt vågar ta Wikegård i örat istället för att som nu ängsligt huka bakom tittarsiffrornas relativt höga stapel?