”Ideal, ädel adel”

Rubriken är ett gammal svenskt sportuttryck för en ”Hall of Fame-liknande” samling idrottare.  Varför nu: jo för att den fantastiske Kim Ekdahl Du Rietzs låter som gammal tysk lågadel.

Har för mig att jag någonstans läst att han INTE är adlig men hur många gånger får man chansen att skriva om adel och idrott? Dessutom har Du Reitz en släktförening. Det visar sig att släkten blev invald i Riddarhuset på 1600-talet under numret 666, vilket säkert i de serbiska handbollsupportrar som kan sin djävulslära finner helt självklart ( 666 är Djävulens riktnummer).

Runt förra sekelskiftet var nästan alla idrottare, utom de som höll på med  medel- och arbetarklassens lagidrott, adliga. I vissa sporter kopplade till militären var det nästan en förutsättning: i Hästsport i OS fick bara officerare tävla före 1952 ( varefter en handikappad danska som varken själv kunde ta sig upp på hästen eller prispallen tog medalj). När Sverige hade någon bra ryttare som inte var officer blev dessa ickeadliga underofficerare tillfälligt befordrade under OS-tävlingarna.  Vilket andra länder hade synpunkter på när de väl avslöjades. Efter spelen.

Simmaren Sven von Holst och fäktaren Carl von Essen ( som allmänt gick under det folkliga namnet Calle) är de sista renrasiga adelsmännen i Sverigeeliten. Som jag kan komma på. Det var på 70-talet. Det finns säkert yngre fäktare och ryttare som  varit adliga men hur framgångsrika har de varit?

Släkten Wachtmeister är gigantiskt stor – nog borde det finnas någon som presterat något nångång mer än att Torsten ( den skånske radiosportjournalsiten) på sin ålders höst vann något VM-guld för pensionärer i friidrott (kula?).

Kombinationerna ”Adel/Riddarhuset+idrott/sport” ger inget på Google. Björn von Kleen har nyligen skrivit en intervjubok om den svenska adeln men jag misstänker starkt att sport inte var en frekvent fråga. I själva verket känns just fysiska prestationer, speciellt i grupp som något adeln inte är överförtjusta i. Egentligen borde man väl frånta adeln deras privilegier – ifall de nu har några kvar. Och samtidigt göra Sverige till en republik, fast det är lite ”besides the point”.

För kunde man kallas typ ”Greven av Rom” ifall man dömt en VM-final i fotboll till Italiens fördel. Folk kallas inte så längre. Man trodde slutsignalen för ämnet hade gått och så upp dyker denne Kanon-Kim.  Någon som har förslag på relativt unga, adliga idrottsmän? Gärna i lagidrotter!