Hockeyn i Malmö är döende

I förrgår förlorade åttondeplacerade Malmö borta mot nästjumbon Troja. Troja Lyngby, en ort stor som parkeringsplatsen runt Malmö Arena, där spelarna jämförelsevis bedriver en ideell hobby och vars arena är jämförbar med ett malmeitiskt omklädningsrum, fast 35 år gammalt.

De besegrade Malmö och nu måste de stolta hockeykrigarna från landets tredje största stad besegra Borås borta i morgon fredag och Oskarhamn på lördag.  Gör de inte det kan de lika gärna packa ur trunken för gott – då är säsongen slut.

I förra veckan lyckades styrelsen få några sponsorer att gå in med tio miljoner i en nyemission. Det säkrar driften över lördag och kanske ännu längre.

Samtidig är pengarna villkorade: nästa säsong blir det en satsning på de unga, lovande spelarna.

Detta beslut hyllades av Sydsvenskans tennis-, fotboll-, basket- och alternative hockeyexpert Max Wiman. Jag tror han kallade det ”den enda vägen”, typ.

Själv förstår jag inte varför unga, lovande spelare ska stanna i Malmö Redhawks?

Så fort en spelare idag är lovande försvinner han bums till Elitserien. Eller en farmarklubb till ett NHL-lag. Om Malmö ska ha ett lag som går hela vägen måste 8-10 man hålla elitserieklass men ändå stanna kvar i Malmö? Varför?

Inte för pengarna – för det finns inga. Inte för att de utvecklas – att spela i Allsvenskan om de håller Elitserieklass endast hämmar utvecklingen.

Max gav inget svar på frågan men han ställde den inte heller.

Jag tror att Max och Mif:s drömmar är romantiska illusioner- i brist på andra. Jag tror bara det finns ett enda sättet att ta sig upp i Elitserien: att köpa, köpa ,köpa  plus att anställa en bra tränare.

Och sedan står Percy där med sin redan nu underbelagda arena. Det lär inte bli bättre av att hockeyn begår harakiri. Utan återkommande matcher är Arenan dömd.

En fredag i Borås kan innebära att första lilla svärdsudden perforerar Percy!