Milanosyndromet

Italienska klubbar har inte haft råd att värva dyra spelare de senaste åren. Därmed inte sagt att man värvat bra spelare men man har gjort det i budgetklass. De största värvningarna: Zlatan, Eto’o och Sneijder har alla reats bort från Spanien. De stora talangerna väljer, på gott och ont, bort Italien.

Det börjar visa sig allt tydligare i laguppställningarna: Milan är en rena Elefantkyrkogård, Inter är intet mycket bättre. Att de båda målvakterna är över 30 gör inte så mycket. Julio Ceasar är världsklass.

I backlinjen finns:

Maicon                       29

Lucio                      32

Materattzi                      37

Samuel                      32

Chivu                      30

Cordoba                      34

Zanetti                       37

Vidare har man en 18-årig italienare och två nyförvärv varav det enda är OK. Men man kan inte begära att en ny oprövad spelare ska gå in och dominera i mittförsvaret.

På mitten dominerar dock Stankovic, 32, när han är frisk och Cambiasso 30. Diego Milito är 31 och Eto’o bara 29 – där framme.

Jag tror Inter kan bli ganska bra i vår men det är helt klart att de, liksom hela italienska samhället på väg åt fel håll.

Å andra sidan är det vi kallar Italien en drygt 2000 år gammal och periodvis hyfsat framstående högkultur som liksom alltid varit på väg åt fel håll.